Under väldigt många år har den okontrollerade reproduktionen tillsammans med avsaknaden av krav på id-märkning lett till att det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige. En del av dessa katter har haft en ägare som har övergivit dem, andra har fötts ute av en hemlös eller övergiven katthona. En del av katterna är högst älskade men har kommit vilse.
En katt klarar inte ett liv ute i ett så kallt klimat som i Norden, om den inte har kontinuerlig tillgång till föda samt tillräckligt skydd för väder och vind. Dessa förvildade och övergivna katter utsätts för ett kraftigt och utdraget lidande och går ofta en plågsam död till mötes på grund av svält, obehandlade parasitangrepp, infektioner eller skador. Att medvetet överge ett djur är ett brott mot djurskyddslagen. Även i Europarådets konvention om sällskapsdjur (art. 3.2 Nobody shall abandon a pet animal) vilken Sverige förbundit sig att följa, finns ett uttryckligt förbud mot att överge djur. Att överge ett djur kan även vara ett djurplågeribrott, enligt 13 kap. 16 § brottsbalken.
Då katterna saknar id-märkning blir det i praktiken omöjligt att återföra dem till den rätta ägaren. Att id-märka sin katt är avgörande om den skulle springa bort eller råka ut för en olycka. För att det ska vara möjligt att lagföra människor som bryter mot förbudet mot att överge djur måste det gå att leda i bevis vem som är ägare till djuret. I dagsläget är det i praktiken omöjligt, vilket gör förbudet mot att överge djur tämligen verkningslöst.
Därför bör regeringen överväga att skyndsamt komplettera djurskyddslagen med regler om obligatorisk id-märkning av katter på samma sätt som idag gäller för hundar.
|
Monika Lövgren (SD) |
Mikael Strandman (SD) |