Komplexiteten i dagens lagstiftning på olika områden utgör ofta hinder för bevarande, användande och utveckling av det fordonshistoriska kulturarvet. Det gäller till exempel ursprungskontroll vid import av äldre fordon och äldre fordon som tidigare varit registrerade i Sverige och vilka dokument som då behövs. Jag vill framhålla vikten av att försvåra att stulna fordon registreras eller att förfalskade dokument utgör underlag för registrering. Dock finns tydliga indikationer på att Transportstyrelsen när det gäller hantering och de interna instruktionerna som tillämpas vid en ansökan om ursprungskontroll kan tyckas gå för långt.
Det är positivt att Transportstyrelsen, efter många års uppvaktande från MHRF, i februari 2020 beslutade om möjligheten att återfå originalhandlingar. Det beslut som Transportstyrelsen tog hösten 2011 om att upphöra med den så kallade obrutna fångeskedjan, efter flera års uppvaktande från MHRF, verkar man dock istället ha återinfört och kräver idag att den enskilde ska styrka till exempel registrering eller förtullning i annat land genom originaldokument från så långt tillbaka som 1920-talet.
Av 6 § 2 kap om ursprungskontroll i förordning 2019:383 framgår att utgångspunkten ska vara tidigare registrering, fordonsidentifieringsnummer eller annan märkning för identifiering, det finns således stöd för annat dokument eller handling än just registreringsbeviset. Regeringen bör följa upp hur Transportstyrelsen genomför dokumentkontrollen och hur fordons ursprung säkert fastställs med stöd av dokument. Det kan uppfattas som att Transportstyrelsen frångår dessa grundprinciper vilket kan försvåra och även leda till att omöjliggöra en registrering i Sverige av historiska fordon.
Regeringen bör överväga om det i nuvarande lydelse i 6 § i 2 kap Registrering av fordon i förordning (2019:383) om fordonsregistrering och användning ska införas en hänsynsregel som beaktar de äldre fordonen och svårigheten att uppbringa dokument. Det bör då även i 2 kap 5 § framgå att det är uppgifter om fordonet som behövs för att säkert kunna fastställa fordonets ursprung som ska utgöra bedömningsunderlag vid ursprungskontrollen och inte de uppgifter om fordonet som behövs för att detta ska kunna säkert identifieras. Vidare bör det även ses över om förordning 2019:383 behöver ändras för att tydliggöra omfattning och begränsning vid ursprungskontrollen till dokumentens äkthet och giltighet.
|
Per Lodenius (C) |
Per Åsling (C) |