För Kristdemokraterna är det centralt att migrationspolitiken är långsiktigt ansvarsfull, human, ordnad, rättssäker och överblickbar. De senaste åren har dock visat på motsatsen. En långsiktigt hållbar migrationspolitik innebär enligt Kristdemokraterna ett mottagande i nivå med våra nordiska grannländer. Vid en sådan nivå ges Sverige en migrationspolitik som står i relation till vår integrationskapacitet och det utrymme som krävs för att hantera den integrationsskuld som en dåligt utformad integrationspolitik i kombination med ett stort mottagande har skapat. Om migrationspolitiken ska vara långsiktigt hållbar måste Sverige införa en migrationslagstiftning som medverkar till att asylsökanden i större utsträckning söker asyl i andra länder. Vi konstaterar att förslagen i regeringens proposition på flera områden motverkar målet om en långsiktigt hållbar migrationspolitik.
Faktum är att regeringens förslag kommer att innebära en ökad migration till Sverige. Propositionen fördjupar den målkonflikt som under en längre tid undergrävt den reglerade invandringen, dvs. att ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej. Därtill är undantagsreglerna, som ger upp mot 90 procent av anknytningspersonerna undantag från försörjningskravet, för breda. Regeringen avvisar vidare förslagen om språk- och samhällsorienteringskrav. I ett tidigt skede i lagstiftningsprocessen motsade sig regeringen även att hantera andra brådskande områden såsom ett fungerande återvändande. Sammantaget sänder regeringens förslag signalen till personer på flykt att Sverige fortsatt är ett av de mest förmånliga länderna att migrera till, vilket tillsammans med en stor diaspora, leder till en ökad migration till Sverige på bekostnad av en mer jämlik mottagandefördelning och bättre integrering.
År 2019 uppgav UNHCR att 79,5 miljoner människor var på flykt och att det fanns 272 miljoner ekonomiska migranter i världen, vilket är en utmaning världen har att hantera. Samtidigt har Sverige under de senaste decennierna tagit emot oproportionerligt många människor från andra länder, varav många från kulturer som inte liknar den svenska. Detta har utgjort ett integrationsåtagande som samhället inte tillräckligt väl klarat av. Svensk migrationspolitik har inte tagit hänsyn till integrationskapaciteten, vilket medverkat till ett allt större utanförskap.
År 2002 utgjorde utrikes födda plus inrikes födda av två utrikes födda föräldrar 16 procent av befolkningen i Sverige. 2019 utgjorde samma grupp 25,5 procent av befolkningen.
Av olika skäl koncentreras de utrikes födda och deras barn till vissa orter, vilket skapar obalans. I våra tre största kommuner har andelen utrikes födda plus inrikes födda av två utrikes födda föräldrar gått från 25 procent 2002 till 34 procent 2019 i Stockholm. Från 26 procent till 37 procent i Göteborg och från 32 till 47 procent i Malmö kommun.
Den befolkningsförändring som Sverige genomgått på kort tid är unik i svensk historia och relativt ovanlig i en internationell jämförelse. Många som invandrat till Sverige har integrerats väl och bidrar till att göra det svenska samhället till ett gott samhälle. Men alltför många som invandrat till Sverige har inte integrerats väl. Arbetslösheten är klart högre i dessa grupper och självförsörjningsgraden ohållbart låg. Hela 675 000 utrikes födda är i dag inte självförsörjande, enligt riksdagens utredningstjänst.
I vissa invandrargrupper har den gamla kulturen gjort sig gällande på ett ibland destruktivt sätt genom heders- och klankultur. Detta och utanförskapet från svensk arbetsmarknad och förvärvsliv har utgjort grogrund för sociala problem eller kriminalitet.
Vi konstaterar att Sverige står inför en enorm integrationsutmaning. En utmaning som är svår att lösa med ett fortsatt mottagande på dagens höga nivåer.
Mot denna bakgrund framförde Kristdemokraterna i den inledande fasen av Migrationskommitténs arbete behovet av ett helhetsgrepp om migrationspolitiken för att lösa den svenska integrationsutmaningen. Detta fick vi inget gehör för.
Regeringens proposition redogör därför endast för de delar som svarar mot de direktiv som fanns för Migrationskommitténs arbete och misslyckas därför med att föreslå de åtgärder som är nödvändiga för att få till stånd en migrationspolitik som tar hänsyn till vår integrationskapacitet. Detta är djupt otillfredsställande.
För Kristdemokraterna är det centralt att migrationspolitiken är långsiktigt ansvarsfull, human, ordnad, rättssäker och sammantaget leder till ett minskat mottagande i Sverige. För att uppnå detta behöver migrationspolitiken göras om i grunden.
Kristdemokraterna har därför tydliggjort att vi måste se en kraftig minskning av söktrycket till Sverige. För att motverka den sneddrivna ansvarsfördelningen inom EU de senaste årtiondena är det rimligt att ha en migrationslagstiftning som leder till att personer i högre grad söker asyl i andra länder. Genom att fler länder medverkar i flyktingmottagandet blir åtagandet för varje land lättare och mottagandet för den asylsökande bättre.
För Kristdemokraterna är en viktig utgångspunkt att de som behöver skydd och fristad allra mest är de som prioriteras högst. Inom ramen för ett mottagande på nordiska nivåer vill vi tydligt prioritera dem med störst skyddsbehov och att föräldrar ska kunna återförenas med sina barn under 18 år. För att upprätthålla en reglerad invandring måste också den som bedöms sakna asylskäl lämna landet. Vi behöver även minska antalet människor som riskerar sina liv när de flyr i små båtar över Medelhavet och få bort människosmugglarna.
Legitimiteten i migrationspolitiken förutsätter att de asylsökande styrker sin identitet och att vi får till stånd effektivare avvisningar och utvisningar av personer som saknar rätt att vistas i Sverige, bl.a. genom fler återtagandeavtal med de viktigaste mottagarländerna samt genom att polisen får mer resurser för att kunna verkställa utvisningar. En av de viktigaste åtgärderna för att förhindra att personer avviker är att det finns möjlighet att vid behov göra en placering i förvar.
Sverige ska vidare vara en aktiv aktör inom olika internationella samverkansorgan, från det nordiska till det globala. Vi ska bidra till både etablerade och nya insatser inom freds- och säkerhetsfrämjande samt konfliktförebyggande verksamhet inom Nato, EU, FN och OSSE. Vi ska vidare värna ett generöst bistånd med målet om att detta ska uppgå till 1 procent av BNI. Biståndet ska hävda människovärdet, höja de fattigaste människornas levnadsnivå och främja mänskliga rättigheter och demokrati. Sverige måste bidra aktivt till att dessa samarbeten fungerar så effektivt och resultatinriktat som möjligt och leder till verklig skillnad.
Kristdemokraterna har i motion 2020/21:3663 tidigare redogjort för partiets migrationspolitik.
Kristdemokraterna konstaterar att regeringen modifierat Migrationskommitténs förslag på avgörande områden. På ett flertal punkter har förslagen luckrats upp, vilket sammantaget leder till en ökad migration till Sverige.
Mot bakgrund av regeringens agerande under beredningen presenterade Kristdemokraterna tillsammans med Moderaterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna ett utskottsinitiativ för att propositionen huvudsakligen ska motsvara de förslag som en majoritet av riksdagens partier kom överens om sommaren 2020, inklusive Socialdemokraterna. De skarpa lagförslagen presenteras i det gemensamma utskottsinitiativet.
Kristdemokraterna var i den migrationspolitiska kommittén pådrivande för att en humanitär ventil åter ska finnas i vår migrationslagstiftning. Det nuvarande regelverket gör att uppehållstillstånd av denna typ endast ska beviljas om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa/utvisa utlänningen. Detta är inte en långsiktigt hållbar lösning och har mött hård och rättmätig kritik.
Det gemensamma utskottsinitiativet föreslår en återgång till den mer begränsade humanitära ventilen som Migrationskommittén föreslog. Detta är direkt nödvändigt då Migrationsverket bedömer att regeringens förslag till humanitär skyddsgrund inte enbart kommer att användas i undantag. Regeringen konstaterar även i propositionen att allt fler kan komma att omfattas av denna skyddsgrund. Det är således inte längre frågan om en ventil, utan en ny permanent skyddsgrund som kommer att bevilja uppehållstillstånd till personer som saknar asylskäl och med gällande avslagsbeslut. Ett nej kommer i allt högre utsträckning inte innebära ett nej, utan ett ja. Detta är ett avsteg från en reglerad invandring och kommer att leda till ett högre söktryck till Sverige. Det är därför direkt nödvändigt att förslaget till en ny humanitär skyddsgrund återgår till att vara just en humanitär ventil.
Kristdemokraterna anser emellertid att även utskottsinitiativets förslag till humanitär ventil är för bred. Vi anser att lagrådets förslag till en humanitär skyddsgrund, utformad för att utgöra en miniminivå utifrån det som EU-rätten och de internationella konventionerna skapar, borde föras in i svensk lagstiftning. Det är en ventil för de personer vars anknytning till Sverige eller personliga omständigheter i övrigt nödvändiggör detta. Kristdemokraterna anser att denna portalbestämmelse ska kompletteras med skrivning som tydliggör att barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att bevilja ett tillstånd för vuxna personer.
Regeringen väljer vidare att i nuläget bortse från Migrationskommitténs förslag om att införa ett språk- och samhällsorientringskrav för permanent uppehållstillstånd. Det är anmärkningsvärt att regeringsföreträdare försöker framställa det som att kravet på språk och samhällskunskap finns med i propositionen. Lika anmärkningsvärt är det att förslaget har valts bort av regeringen med tanke på hur viktigt språk och samhällskunskap är för en fungerande integration. Kristdemokraterna ser ingen anledning att vänta med att införa ett språk- och samhällsorienteringskrav i lagen redan nu och vill därför att ett sådant krav omedelbart införs.
Kristdemokraterna anser vidare att Migrationskommitténs förslag till ventil vad gäller beviljandet av permanent uppehållstillstånd och anhöriginvandring bör införas. Vi anser att undantag från försörjnings-, språk- och samhällsorienteringskrav för att tillägnas ett permanent uppehållstillstånd och för att återförenas med anhöriga ska finnas om det finns synnerliga skäl för detta. Det kan exempelvis röra sig om en person vars funktionsnedsättning omöjliggör en egen försörjning. Vi menar vidare att kommitténs bestämmelse om ett krav på varaktigt uppehållstillstånd ska gälla för att vara en anknytningsperson. Dessutom anser vi att Migrationskommitténs förslag om att ett uppehållstillstånd ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år bör genomföras. Vi föreslår även, i likhet med förslaget i Migrationskommitténs betänkande, att tremånadersfristen för anhöriginvandring vad gäller kvotflyktingar ska börja löpa från det att anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd.
Avseende försörjningskrav har dock regeringen i sin proposition valt att utelämna en specificering av vad som anses svara upp mot beskrivningen att ”ett permanent uppehållstillstånd ska endast få beviljas om utlänningen kan försörja sig”.
Kristdemokraterna utgjorde tillsammans med ett antal andra partier en majoritet för uppfattningen att försörjningskravet bör kopplas till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken. I sin proposition nöjer sig regeringen med att instämma i kommitténs förslag om att ett försörjningskrav bör uppställas för att ett permanent uppehållstillstånd ska få beviljas, men anger inte någon nivå för detta. Kristdemokraterna delar inte åsikten om att låta ”regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om försörjningsförmågan” utan anser att försörjningskravet ska tydliggöras av riksdagen och kopplas till förbehållsbeloppet som bestäms utifrån ett s.k. normalbelopp, med vilket innefattas alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad (denna kostnad beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet).
Sverige har i dag enorma problem med identitetsmissbruk. Utredningar, rapporter och granskningar har vid upprepande tillfällen fastslagit att ansvariga myndigheter brister i deras identitetskontroller. Gränspolisen har konstaterat att de inte vet vilka som befinner sig i landet och Migrationsverket påpekar att det finns problem med att asylsökande medvetet undanhåller sin identitet och identitetshandlingar. Vi konstaterar att svenska myndigheter inte kan garantera identiteten på alla dem som får permanent uppehållstillstånd i Sverige.
För att upprätthålla legitimiteten och motverka all form av missbruk samt för att säkerställa vem eller vilka som får tillåtelse att permanent vistas i Sverige vill Kristdemokraterna att ett krav på identifiering ska kopplas till beviljandet av ett permanent uppehållstillstånd. Kristdemokraterna har även presenterat fler förslag som syftar till att komma till rätta med identitetsmissbruk i tidigare motioner.
Bland medlemsstaterna i EU varierar giltighetstiderna för tidsbegränsade tillstånd stort; mellan två och tio år för flyktingar och ett till fem år för personer med alternativt skyddsbehov. Det är praxis i en majoritet av medlemsstaterna att det finns en skillnad mellan flyktingar och alternativt skyddsbehövande.
Det föreslås i propositionen även införas i Sverige, men det är inte rimligt att tillfälliga uppehållstillstånd för alternativt skyddsbehövande enbart ska gälla 13 månader. Mot bakgrund av att 98–99 procent av de med uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl som ansökte om förlängt uppehållstillstånd fick bifall skapar en ordning med 13 månaders uppehållstillstånd enbart en ökad arbetsbörda för Migrationsverket, vilken tar resurser från exempelvis förstagångsbedömningar, avvisningsärenden och identitetskontroller. Det menar vi är ett slöseri med resurser. I Kristdemokraternas reservation i Migrationskommitténs slutbetänkande förordades därför tvååriga tidsbegränsade uppehållstillstånd för alternativt skyddsbehövande, då vi under arbetets gång fört fram detta som en potentiell kompromiss i kommittén för att möjliggöra en bred överenskommelse. Då ett försörjningskrav, förutom för egna barn under 18 år, ska ställas på anknytningspersonen som är alternativt skyddsbehövande är det också rimligt att tillståndens längd skapar vissa förutsättningar för detta.
Kristdemokraterna vill att Sveriges lagstiftning ska anpassas till EU:s miniminivå när det kommer till områden som berörs av skyddsgrundsdirektivet. Av den anledningen anser Kristdemokraterna att alternativt skyddsbehövande inte ska omfattas av det s.k. tremånadersundantaget från försörjningskravet som flyktingar omfattas av. Alternativt skyddsbehövande ska således omfattas av ett försörjningskrav för anhöriginvandring från dag ett.
Kristdemokraterna värnar samtidigt de med störst skyddsskäl och vill att barn alltid ska kunna återförenas med sina föräldrar. Det är därför viktigt att slå vakt om dessa värden. Vi vill därför att försörjningskravet inte ska gälla för en anknytningsperson som vill återförenas med barn under 18 år, denna anhöriginvandring måste dock vägas in i utformandet av lagförslag för att få till ett mottagande som motsvarar en nordisk nivå.
För att undvika att barn, oftast pojkar, skickas på livsfarliga vägar till Sverige i hopp om att få uppehållstillstånd för att återförenas med sina familjer på svensk mark menar Kristdemokraterna att barn som utgör anknytningsperson ska ha ett försörjningskrav på sig. Vill vi prioritera barnen måste vi åtgärda drivkraften bakom dessa resor.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om att utvidga anknytningsbegreppet med hänvisning till vissa grupper, exempelvis samkönade par som inte haft möjlighet att vara sammanboende i sina ursprungsländer på grund av landets lagstiftning. Denna verklighet har dock Sverige tagit hänsyn till i gällande lagstiftning. Vi delar därför både Migrationskommitténs och regeringens egen bedömning att det redan finns en tillräcklig ventil för dessa personer att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 1 UtlL.
Redan i förhandlingarna om direktiven för Migrationskommittén stod det klart att regeringen inte skulle kunna presentera en proposition som ser över migrationspolitiken i grunden. Kristdemokraterna drev aktivt att fler områden skulle omfattas av Migrationskommittén. Detta fick vi inte gehör för. Vår bestämda uppfattning är alltjämt att Sveriges migrationspolitik behöver ses över i grunden för att få till nödvändig förändring. Vi har därför ett flertal förslag som vi menar skulle bidra till en långsiktigt hållbar migrationspolitik.
Inrättande av asylansökningsområden nära våra stora gränsövergångar för en första registrering och bedömning av asylansökan. Ett samlat mottagande och beslutsprocess som ökar möjligheten att förhindra människor att avvika och hamna i en utsatt position.
Oriktiga uppgifter ska inverka menligt på möjligheten att få uppehållstillstånd samt möjliggöra att uppehållstillståndet får återtas. Exempelvis ska familjemedlemmar uppges direkt vid ansökan om asyl, vilket även underlättar styrkande av sin identitet.
Befogenheterna för Migrationsverket och Polismyndigheten avseende inre utlänningskontroll måste utökas. Det handlar om att få gå igenom telefoner, datorer, andra handlingar än id-handlingar m.m.
Elektronisk övervakning (fotboja) är ett nödvändigt alternativ till förvarstagande. Bristen på förvarsplatser är akut och kommer att ta många år att bygga bort. Ett alternativ är då att förse personer med fotboja, vilket är mindre ingripande än förvar men begränsar var den enskilde får vistas i väntan på utvisning. Den som ska avvisas/utvisas kan då förbereda sin hemresa. Ett avvikande upptäcks omedelbart, antingen om fotbojan avlägsnas eller när personen avviker från sitt tillåtna geografiska område.
Det ska vara möjligt att besluta om boendeskyldighet för personer med ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut där tiden för frivillig avresa löpt ut men där verkställighet bedöms ske inom en snar framtid. Detta är, i likhet med elektronisk övervakning, ett alternativ till förvarsplatser.
Verkställighetsarbetet förutsätter att det måste finnas tillräckligt med förvarsplatser. Så har det inte varit och kommer inte att bli annat än att antalet förvarsplatser byggs ut. Vi har drivit på för att kommittén ska tydliggöra att Sverige behöver fördubbla sin nuvarande förvarskapacitet.
Kristdemokraterna anser att utvisning bör komma ifråga oftare för personer som söker asyl i Sverige och begår sexualbrott. Dessa bör få avslag på asylansökan och snabb avvisning ur landet. För personer med uppehållstillstånd bör utvisning också bli en betydligt vanligare rättsverkan vid grova brott (påföljd om någon döms till minst sex månaders fängelse) och vid upprepad brottslighet. Regeln kring vad som utgör synnerliga skäl för att inte utvisas måste i detta sammanhang ses över. När verkställighetshinder finns ska utvisning genomföras när dessa inte längre finns. Vi menar också att fler kriminella som är dömda för brott och har fått utvisningsbeslut ska avtjäna straffet i sina hemländer.
Svenskt medborgarskap ska kunna återkallas i det fall det kan styrkas att personen de facto erhållit medborgarskap på svikliga grunder, exempelvis vid falsk identitet eller genom falska dokument. Medborgarskapet ska även kunna återkallas för de med dubbelt medborgarskap som aktivt medverkat eller varit delaktiga i terroristbrott eller krigsförbrytelser. Medborgarskapet ska också kunna återkallas om man har tillskansat sig detsamma genom mutor eller bestickning. Kristdemokraterna har arbetat för en översyn av reglerna kring medborgarskap och välkomnar därför den pågående utredningen om skärpta krav.
Asylprocessen ska ha en tydlig början och ett tydligt slut. Personer ska därför inte ha möjlighet att göra nya ansökningar på andra grunder efter att ha fått avslag på en ansökan om uppehållstillstånd. Möjlighet till spårbyte skapar otydlighet kring asylprocessen och Migrationsverket menar att regelverket med spårbyte utnyttjas. Spårbytesmöjligheten ska därför upphöra.
Sverige ska tillsammans med EU verka för att fler återtagandeavtal sluts med transit- och ursprungsländer. Återvändandet måste underlättas och ett förbättrat samarbete mellan Sverige och ursprungsländerna kan absolut bidra till detta. I den diplomatiska process som behöver äga rum med transit- och ursprungsländer bör stora delar av den europeiska utrikes- och biståndspolitiken kunna användas som verktyg. Länder som inte samarbetar kring dessa avtal ska kunna få reducerat eller indraget utvecklingsbistånd.
Kristdemokraterna driver också att den lista på säkra länder som regeringen föreslog även ska omfatta länder såsom Ukraina och Georgien. Regeringens alltför långtgående kravbilder för säkra länder omintetgör själva poängen med en lista på säkra länder. Till listan med säkra länder vill vi även införa ett snabbspår med ett mål på avvisning 48 timmar efter inresa i landet. Samt ett återreseförbud för dem som blir avvisade i ett snabbförfarande.
För att skapa en rättssäker migrationsprocess måste varje steg i processen vara rättssäker. Processen involverar hantering hos Migrationsverket, utlandsmyndigheter, domstolar, polis och i samverkan med kommuner och landsting. Kristdemokraternas krav om att Sverige ska ha en stram migrationspolitik under en rad år framöver vilar på att vi bibehåller en hög rättssäkerhet. Den nuvarande ordningen där myndigheterna själva ser över sina rutiner och följer upp sitt arbete är inte tillräckligt. Vi vill därför inrätta en oberoende part som granskar rättssäkerheten; en inspektion för migrationsfrågor.
Kristdemokraterna ser även ett behov av att se över den s.k. tvåårsregeln. Tvåårsregeln var viktig för att förhindra skenäktenskap, men har samtidigt inneburit att kvinnor som misshandlats av sin partner försatts i en tvångssituation. De har helt enkelt haft att välja mellan att fortsätta utstå psykisk eller fysisk misshandel eller att bli utvisade från Sverige. Den lagändring som gjordes i syfte att motverka detta utfall har dock inte inneburit att situationen förbättrats i avsedd omfattning. Ytterligare steg behöver vidtas för att kvinnorna som blir misshandlade inom tvåårsperioden inte ska försättas i en tvångssituation.
Rättsmedicinalverkets metod för åldersbedömningar har mött stark kritik. Trots utfästelser om en oberoende utredning från regeringen hände ingenting. I arbetet med rättssäkerhet krävde vi därför att kommittén skulle ta ställning för att en utredning måste göras. I juni månad tillsattes dock en sådan kommitté varför frågan inte drevs vidare.
En utredning tillsätts för att utvärdera Migrationsverkets arbete med asylärenden där religiös uppfattning, t.ex. konversion, åberopas eller där hbt+ personer söker asyl. Utifrån denna utvärdering ska åtgärder föreslås som stärker den rättsliga kvaliteten och likformigheten i tillämpningen.
Det svenska välfärdssystemet är generöst och utgör en s.k. pullfaktor för människor i andra länder och bidrar till ett ökat söktryck från flyktingar och migranter. Kristdemokraterna har föreslagit skärpningar av kvalificeringsreglerna för bosättningsbaserade förmåner såsom sjuk- och aktivitetsersättningen och garantipension. Förändringar i omvärlden och olika utmaningar gör att kvalificeringsreglerna i socialförsäkrings- och trygghetssystemen behöver ses över för att justeras ytterligare. I det sammanhanget bör särskilt villkoren för de bosättningsbaserade förmånerna ses över. I det särskilda yttrandet från Kristdemokraterna i Migrationskommitténs slutbetänkande föreslogs en utredning för att se över detta.
Inte sällan möts svenska medborgare som bor utomlands av hinder när de vill återvända till Sverige med sin familj, i form av en utlänning som de sammanlevt med utomlands i ett väl etablerat förehållande. En utredning bör se över möjligheten för en utlänning som sammanlevt med en svensk medborgare som varit svensk medborgare under tiden sammanboendet varat att söka uppehållstillstånd i Sverige.
|
Hans Eklind (KD) |
|
|
Sofia Damm (KD) |
Jakob Forssmed (KD) |
|
Hampus Hagman (KD) |
Robert Halef (KD) |
|
Michael Anefur (KD) |
|