Skrivelsen beskriver regeringens strategi och prioriteringar på ett övergripande plan gällande inriktning av de regionala utvecklingsstrategierna. Regeringens ”strategiska områden” är följande:
Vi välkomnar regeringens skrivelse men noterar blinda fläckar och saknar ett antal perspektiv i regeringens politik. För det första ser vi positivt på landsbygdens möjligheter, samtidigt som vi inte kan blunda för stora utmaningar, inte minst vad gäller avfolkning och ofrivillig urbanisering. Omkring en tredjedel av Sveriges befolkning bor på landsbygden. Dessa möjliggör en stark handelsbalans genom sitt värv inom t.ex. skogs-, gruv- och metallindustrin. Staten bör ha en aktiv roll vad gäller förutsättningar för regional tillväxt. Det kan finnas ett ömsesidigt positivt samspel mellan det offentliga och det privata där utmaningen inte ligger i att fördela en kaka utan i att få den att växa.
Regional utveckling är en nationell fråga. Däremot har staten inte alltid bäst kunskap om eller förmåga att identifiera vilka satsningar som gör mest nytta lokalt. Vi förespråkar därför en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsenheter. Detta skulle stärka ekonomin i landets samtliga regioner och därmed väsentligt bidra till att främja framtida förutsättningar för en regional utveckling i hela landet. Vi föreslår därför att regeringen låter utreda möjligheterna att införa en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsenheter.
I ett land som präglas av långa avstånd, gles befolkning och mycket landsbygd finns inte förutsättningar att tillgodose människors och företags transportbehov med endast kollektivtrafiklösningar. Möjligheten att använda bil är av central betydelse om det ska vara möjligt för folk att bo och leva på Sveriges landsbygder. Bilen utgör dessutom, tillsammans med lastbilen, en absolut förutsättning för gods- och arbetskraftsförsörjning för företag utanför storstadsregionerna. Att utjämna kostnader för transporter är därför avgörande i ett land som Sverige. Till detta ska kopplas vikten av en väl utbyggd, underhållen och fungerande väginfrastruktur. Därför utgör regeringens signaler om införande av kilometerskatt och kraftigt försämrade reseavdrag exempel på glesbygdsfientliga förslag som, om de realiseras, kommer att slå hårt mot boende och företag i glesbygd.
En väl utbyggd och fungerande infrastruktur för kommunikation utgör grunden för att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet. Utan fungerande transporter kan företag inte leverera varor till sina kunder och leverantörer. Detta blir inte möjligt om man inte beaktar samspelet mellan samtliga transportslag och ser till de behov som föreligger för att möjliggöra tillväxt i hela landet. I detta sammanhang ska exempelvis behovet av satsningar på järnvägsinfrastrukturen framhållas. Vi ser stora behov av att göra reinvesteringar i befintliga järnvägsnät. Sådana investeringar skulle kunna kapa transporttiderna och skapa en högre tillförlitlighet i hela landet, på ett sätt som den av regeringen föreslagna höghastighetsjärnvägen mellan landets tre största städer aldrig skulle kunna tillskapa.
Vi vill också framhålla behovet av att investera i nya isbrytare för att hålla Sveriges hamnar öppna året runt och kunna möta en modern sjöfarts behov. En stor del av de företag som verkar i norra delen av Sverige är i behov av en fungerande sjöfart under årets alla dagar, för sin råvaruförsörjning och utskeppning av färdiga produkter.
I detta sammanhang kan flygets betydelse för den regionala utvecklingen i Sverige inte bortses ifrån. De långa avstånden i Sverige ställer stora krav på att transportsätt som möjliggör snabbt resande är tillgängliga. Möjligheten att resa snabbt i landet kan både utgöra en avgörande faktor för människors vilja att bo och leva i vissa delar av landet och vara avgörande för företags möjligheter att få tillgång till högspecialiserad kompetens. Därför utgör regeringens signalpolitik beträffande flyget, exempelvis flygskatt, exempel på glesbygdsfientlig politik som riskerar att slå hårt mot boende och företag i glesbygd.
Människor ska kunna leva utanför storstäderna och man ska kunna förlita sig på hjälp när krisen knackar på dörren. De regionala flygplatserna är en förutsättning för det. De regionala flygplatserna spelar en central roll för brandflyg, ambulansflyg, polis och försvar. Coronapandemins framfart i Sverige har fått förödande konsekvenser för våra regionala flygplatser. Det krävs ett statligt ansvar för att rädda flygplatserna. Om inte detta sker blir konsekvenserna förödande för tillväxt, näringsliv, jobb och inte minst för beredskapen ute i landets regioner.
På grund av den rådande situationen med den ökande grova kriminaliteten, inte minst den organiserade och många gånger från utlandet tillresta, behöver Sverige mer än någonsin fler poliser för att upprätthålla lag och ordning. Polisen ska finnas tillgänglig i hela samhället, landsbygd som storstad, och under hela året. För att få en närvarande polis i hela landet måste antalet poliser öka. Till detta kommer att Tullverkets förmåga att upprätthålla en god gränskontroll, inte minst för att stoppa misstänkta stöldligor från att föra stöldgods ut ur landet, måste säkerställas.
En pålitlig energiförsörjning är grundläggande för både större städer och mindre samhällen med elintensiv industri. Vi går in i en tid där alltmer, inte minst som en följd av politiska beslut, styrs mot en högre grad av elektrifiering. Industrisatsningar som LKAB:s Hybrit i Norrbotten eller etablering av stora serverhallar kommer att vara oerhört energikrävande och ställer stora krav på tillgång till leveranssäker ren el till ett konkurrenskraftigt pris. Enbart satsningen på att producera fossilfritt stål i Malmfälten kommer att förbruka el motsvarande 85 procent av vår nuvarande vattenkraftsproduktion. Samtidigt har en inventering av all för vindkraftsproduktion lämplig mark i Norrbotten visat att det inte är möjligt att tillgodose industrins behov med enbart vindkraftsutbyggnad, samtidigt som fungerande kärnkraftsreaktorer stängs i södra Sverige och kraftnätet byggs ut för att kunna överföra mer energi från norr till söder, trots att norra Sverige i och med dessa satsningar inte kommer att ha ett överskott att skicka till södra Sverige. Sverige måste få en ny, pålitlig och realistisk energipolitik.
Vi ser exempel på hur de tillståndsprocesser som gäller för gruvprojekt, men även vid etableringar av elledningar och infrastrukturprojekt, tar allt längre tid i anspråk och upplevs som nyckfulla och oförutsägbara. Att det kan ta bortåt 10–15 år av kostsamt processande att etablera en ny gruva eller uppföra en ny elledning skapar enorma låsningar som på sikt kan grusa flera av de ambitiösa och jobbskapande satsningar som har förutsättningar att skapa välstånd. Problematiken kring tillståndsprocesser måste lösas ut av regeringen.
På Sveriges landsbygder har vi rik tillgång till skog. Skogen är inte bara en plats för rekreation, jakt och fiske; den är även en viktig naturresurs i vår strävan att utveckla en hållbar bioekonomi. Inte minst behovet av biobränslen, där råvara från skogen är en viktig del, kan inte nog betonas. Ska landets transporter kunna utvecklas i fossilfri riktning, räcker det inte med att satsa på batterier och elfordon, utan här har olika biobränslen som är baserade på skogsråvara en given plats.
Vi menar att den biologiska mångfalden, liksom ett effektivt skogsbruk, åstadkoms bäst av en privat skogsägare som ges incitament och frihet att skydda och utveckla sin skog. Politiska beslut har på senare tid lett till att alltmer skog undantas från brukande. Detta är ett ingrepp i den privata äganderätten och hämmar såväl levnadsförhållandena i många bygder som den enskilda skogsägarens motivation att investera i och vårda sin egen skog. Svensk skogslagstiftning bygger på principen om frihet under ansvar. Vi motsätter oss därför regeringens förslag om att undanta ytterligare 500 000 hektar skogsmark från brukande (enligt Skogsutredningens förslag). Vi vill också betona vikten av att skogspolitiken förblir en nationell angelägenhet och inte övergår till att bli en fråga som regleras av EU för att inte ytterligare hämma näringslivets och de enskilda skogsägarnas investeringar i skogsrelaterade produkter.
På senare år har Sverige presterat dåligt i internationella jämförelser av skolelevers kunskaper. Satsningar på skolväsendet måste ske hela vägen från grundskola till akademi. Det måste göras attraktivt att studera och forska i hela landet. Sverige behöver en ambitiös skolpolitik som säkerställer näringslivets kompetensförsörjning i hela landet.
|
Eric Palmqvist (SD) |
|
|
Tobias Andersson (SD) |
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
|
Josef Fransson (SD) |
|