Riksdagen avslår proposition 2020/21:97.
Mot bakgrund av regeringens miljöpolitik går man fram på olika områden med föreslagna skattehöjningar på sådant som man bedömer är negativt för miljön. Den här gången är det bränslen som förbrukas för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet samt i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet. Men av någon anledning har man valt att inte inkludera bränslen för förbrukning i skepp eller båtar.
Redan i ett inledande skede ter sig regeringens förslag något inkonsekvent. Höga nominella skatter med nedsättningar för konkurrensutsatt industri har varit en fungerande princip som regeringen alltmer tenderar att lämna, men då bara på vissa områden. Det som är mest oroväckande är att förslaget drabbar många som redan har en utsatt verksamhet och som dessutom fått se sin lönsamhet utraderad i sviterna av den pågående pandemin. Den föreslagna skattehöjningen riskerar dessutom att leda till minskad svensk produktion, vilket i sin tur riskerar att leda till ökad import av varor med sämre miljö- och klimatprestanda.
Det är uppenbart att detta egentligen inte handlar om en miljövänlig politik då energiskatten i första hand är fiskal och inte miljöstyrande. Poängen med denna åtgärd verkar därför tämligen oklar. Utsläppen från de verksamheter som skatten berör ingår redan i utsläppshandelssystemet inom EU. Svenska företag kommer sannolikt att sälja eller flytta sina utsläppsrätter till andra länder, och därmed påverkas inte de europeiska eller globala utsläppen i verkligheten av förslaget.
Förslaget försämrar även konkurrenskraften för svenska företag, vilket riskerar att leda till en flytt av företagens verksamheter utomlands. Vissa industriella processanläggningar är komplicerade och högteknologiska, där en övergång till el eller förnybara bränslen är svår och kostsam. De kan endast bytas ut efter hand som lämpliga tekniska lösningar blir tillgängliga och återinvestering eller nyinvestering sker. Varken effektiviseringsåtgärder eller byten av bränslen kan kompensera för den ökade skattekostnad som förslaget leder till. Regeringen tar inte i beaktande att de komplicerade omställningsprocesserna i större omfattning förväntas leda till dränering av kapital och arbete från Sverige än att de bidrar till miljöomställning i befintliga verksamheter. Resultatet av regeringens politik blir destruktivt, särskilt när ekonomin och arbetslösheten som slagit rekord behöver alla tillgängliga verktyg och förutsättningar för ekonomisk återhämtning.
Många kritiska röster har just utifrån detta perspektiv framfört att det saknas en fullödig konsekvensanalys och att näringslivet måste ges tillräcklig tid och resurser till anpassning. Övergångstiden behöver förlängas i både praktiskt och ekonomiskt hänseende. Sammantaget anser vi att regeringen landat snett i denna fråga och därför bör propositionen avslås i sin helhet.
|
Eric Westroth (SD) |
|
|
David Lång (SD) |
Anne Oskarsson (SD) |
|
Johnny Skalin (SD) |
|