Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om redovisningen av kommittéernas verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
I Kommittéhandboken (Ds 2000:1) framhålls att en kommitté är en grupp personer som tillkallats på grund av ett regeringsbeslut och som har ett utredningsuppdrag. Det framgår vidare att kommittén kan beskrivas som en myndighet som tillfälligt har bildats för att skaffa underlag för ett politiskt ställningstagande. Detta är en bra beskrivning av verkligheten som alltjämt äger sin riktighet. Konstitutionsutskottet har uttalat att det är regeringens sak att avgöra hur de utredningar bör bedrivas som anses behövliga som underlag för regeringens beslut (bet. 2017/18:KU10 s. 79).
Regeringen är ansvarig inför riksdagen, och många kommittéers slutbetänkanden utgör underlag för propositioner som slutligen kommer under riksdagens behandling. Det är därför rimligt att riksdagen uttalar sig om kommittéväsendet. Detta sker bl.a. inom ramen för konstitutionsutskottets behandling av regeringens kommittéberättelse. Eftersom kommittéväsendet utgör en viktig del av både regeringens beredande arbete och riksdagens lagstiftande arbete menar Sverigedemokraterna att det är viktigt att konstitutionsutskottets beredning av skrivelsen får så goda förutsättningar som möjligt. Detta skulle kunna ske genom att utskottet fick ta del av t.ex. statistik över antalet betänkanden som slutligen blivit propositioner eller hur många av kommittébetänkandena som genererat lagrådsremisser och även blivit föremål för eventuella justeringar utifrån synpunkter från Lagrådet. Vad som däremot inte har relevans för riksdagens lagstiftande arbete är en redovisning av könsfördelningen i kommittéerna. Den rimliga utgångspunkten torde vara att en person som nominerats, förordnats eller anställts till en kommitté fått detta uppdrag utifrån sin förtjänst och skicklighet.
|
Matheus Enholm (SD) |
|
|
Fredrik Lindahl (SD) |
Mikael Strandman (SD) |
|
Per Söderlund (SD) |
|