Enligt den i propositionen föreslagna lydelsen av 28 kap. 7 § BrB ska Kriminalvården, om den dömde bryter mot vad som gäller för honom, kunna vidta en sådan åtgärd som avses i 26 kap. 18 § första stycket BrB (bl.a. meddela särskilda föreskrifter för övervakningen) eller, om en sådan åtgärd är otillräcklig, besluta om en varning för den dömde. Först om den dömde bryter mot vad som gäller för honom ”på ett allvarligt sätt” ska, enligt den föreslagna lydelsen av 28 kap. 7 § brottsbalken, Kriminalvården kunna begära att en åklagare vid domstol för talan om att skyddstillsynen ska undanröjas.
Vi anser att en strängare syn på den dömdes skötsamhet vid verkställighet av skyddstillsyn är påkallad. Skyddstillsyn döms ut som alternativ till fängelse, dvs. som påföljd för gärningar vars straffmätningsvärde egentligen motsvarar ett fängelsestraff. Ur rättssystematisk synpunkt kan skyddstillsyn alltså sägas vara en extra chans att undvika fängelse som rättssystemet ger till den dömde. Detta talar för att i princip ingen misskötsamhet alls bör tolereras för den som vill ha förmånen av en frivårdspåföljd snarare än att avtjäna ett fängelsestraff.
Enligt vår uppfattning bör det inte krävas att den dömde ”på ett allvarligt sätt” brutit mot vad som gäller för honom för att skyddstillsynen ska undanröjas. I stället ska det räcka med att den dömde har brutit mot vad som gäller. Möjligheten för Kriminalvården att besluta om t.ex. särskilda föreskrifter eller att meddela varning bör behållas, men det bör framgå direkt av lagtexten att dessa möjligheter är förbehållna de fall då den dömdes misskötsamhet är ringa eller annars av mindre betydelse.
I sitt remissyttrande över promemorian har Kriminalvården anfört att myndigheten måste få möjlighet att besluta om omhändertagande, alternativt att Övervakningsnämnden måste finnas tillgänglig dygnet runt för att kunna fatta sådana beslut.
Vi delar Kriminalvårdens uppfattning att det är mycket angeläget att det finns förutsättningar för en snabb och tydlig reaktion när den dömde bryter mot villkoren för sin frivårdspåföljd. Att reaktionen är snabb är dessutom inte sällan viktigt ur ett brottsoffer- och samhällsskyddsperspektiv. Vi anser därför att Kriminalvården bör ges möjligheter att fatta interimistiska beslut om omhändertagande. Kriminalvårdens beslut om omhändertagande bör, inom en viss lagstadgad kortare tidsfrist (exempelvis tre dagar), underställas Övervakningsnämndens prövning.
|
Johan Forssell (M) |
|
|
Emma Ahlström Köster (M) |
Ellen Juntti (M) |
|
Mikael Damsgaard (M) |
Sten Bergheden (M) |