Det är positivt att möjligheten till korttidsarbete förlängs under första halvåret 2021, och Sverigedemokraterna ställer sig bakom regeringens förslag i fråga om förlängningen. Däremot är det i nuläget tämligen oklart exakt hur fort och i vilken takt vaccineringen av befolkningen kommer att ske, och så länge denna oklarhet kvarstår är det olyckligt att redan i detta läge flagga för en avtrappning av såväl permitteringsgraden som subventionsgraden, dvs. den andel av kostnaden som staten står för. I ett positivt scenario där vaccineringen fortskrider förhållandevis friktionsfritt och samhället och därmed ekonomin kan öppnas upp igen är det inte sannolikt att arbetsgivare bara för sakens skull fortsätter att hålla sin personal permitterad; tvärtom är det sannolikt att de kommer att behövas på plats på jobbet. Men även i ett sådant positivt scenario är det inte uppenbart att företagen kommer på fötter omedelbart, utan de kan vara i behov av att skala upp sin verksamhet successivt.
Sverigedemokraterna förordar därmed samma förlängning i tid som regeringen, men utan avtrappning. I praktiken innebär det en möjlighet till permittering på 80 procent under hela perioden, med en subventionsgrad från staten på 75 procent. Regeringen bör i enlighet med detta utvärdera nivåerna och subventionsgraden för stöden vid korttidsarbete.
Regeringens förslag om att företag som inte tidigare uppburit stöd för korttidsarbete ska ha september 2020 som jämförelsemånad vid bedömningen av behov av stöd kan riskera att skapa olyckliga utfall för just de företag som försökt klara sig genom pandemin utan statliga stödåtgärder. September 2020 speglar, av uppenbara skäl, helt enkelt inte företagets ”normalsituation” före pandemin. Helt flexibla regler är troligen heller inte ändamålsenliga, vilket exempelvis Ekobrottsmyndigheten lyfter fram. Däremot torde inte Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärderings (IFAU) förslag om att jämförelsemånaden bör kompletteras med ytterligare en jämförelsemånad, för att bättre återspegla företagets situation före pandemin, vara problematiskt ur ett brottsförebyggande perspektiv. Mars 2020 skulle då kunna utgöra en sådan kompletterande jämförelsemånad.
Sverigedemokraterna anser därför att regeringen bör utvärdera om jämförelsemånaden bör kompletteras med ytterligare en jämförelsemånad.
Sverigedemokraterna står bakom de förslag som finansutskottet och riksdagen har beslutat om vad gäller begränsningar i företags möjlighet och rätt att erhålla statliga stöd samtidigt som man beslutar om exempelvis vinstutdelning till aktieägarna, återköp av egna aktier eller dylika värdeöverföringar. Det säger sig självt att om man är i ett så pass gott skick att det finns medel att skifta ut till aktieägarna så kan man inte samtidigt vara i så pass dåligt skick att man är i behov av statliga stödåtgärder. Däremot är frågan inte helt binär utan bör nyanseras i vissa avseenden.
Det avser främst frågan om fåmansföretag som – helt enligt gällande regelverk, ska tilläggas – i normalfallet tar ut såväl lön som utdelning för den egna försörjningen. Det kan finnas företagare som tar ut så lite som 10 000 kronor i månadslön från sitt eget företag och samtidigt nyttjar hela det s.k. schablonbeloppet i förenklingsregeln (för innevarande år uppgående till 183 700 kronor). Det är i det avseendet inte lämpligt att ha samma regelverk för ett stort multinationellt och börsnoterat företag som för exempelvis en egen frisör. En lösning är att helt enkelt undanta fåmansföretag från hela vinstutdelningsbegränsningen. Ett alternativ är att gränsbeloppet på 2,75 inkomstbasbelopp undantas.
Vidare är det problematiskt hur regeringen inte gör någon åtskillnad på dotter- respektive moderbolag i koncerner, enligt följande: ”Om arbetsgivaren i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen, gäller vad som anges om värdeöverföring i första stycket även det eller de moderföretag till företaget som ingår i koncernen.” Det innebär i praktiken att dotterbolaget blir ”bestraffat” för vad moderbolaget beslutar om – ett beslut som dotterbolaget av rimliga skäl inte har något som helst inflytande över. Detta gäller i än högre grad om moderbolaget är utländskt och dotterbolaget svenskt; det bolaget torde följa den egna skattehemvistens regelverk snarare än våra inhemska svenska regler.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om att undanta fåmansföretag och att skriva om regelverket för dotterbolaget i koncerner enligt ovanstående.
Sverigedemokraterna anser liksom regeringen att det är rimligt att en ansökan om statligt stöd ska kompletteras med ett revisorsyttrande. Det är tillika rimligt att det finns en beloppsgräns som undantar de allra minsta företagen. Däremot bör regeringen överväga att låta även auktoriserade redovisningskonsulter utfärda dylika intyg. Det kan i sammanhanget snabba på processen och göra det något enklare för de mindre företagen som ligger direkt ovanför beloppsgränsen. Regeringens invändning, att ett sådant förfarande skulle öka komplexiteten eftersom myndigheten även måste utreda eventuella jävsförhållanden mellan arbetsgivaren och den anlitade redovisningskonsulten, bör vara lösbart genom att samtidigt ställa krav på att konsulten inte får vara styrelseledamot, aktieägare eller liknande och heller inte närstående till någon med en sådan roll.
Precis som flera tyngre remissinstanser har Sverigedemokraterna invändningar mot regeringens förslag om tillfälligt nedsatta arbetsgivaravgifter för enskilda åldersgrupper. Sverigedemokraternas kritik består inte i att arbetsgivaravgifterna sänks utan att de enbart sänks för vissa och inte för alla. Det är problematiskt ur ett antal perspektiv: Dels har liknande nedsättningar provats tidigare och utredningar kommit fram till att reformen är dyr och ineffektiv. IFAU har tidigare pekat på risken för såväl dödviktseffekter (att den subventionerade anställningen hade kommit till stånd ändå) liksom substitutionseffekter (att anställningen skulle ha åstadkommits ändå men med en annan person). Dels är det problematiskt ur ett mer principiellt perspektiv: Staten bör i allra möjligaste mån sträva mot konkurrensneutralitet. Detta gäller givetvis inte minst i skattehänseende. Att premiera företag som råkar ha en större andel yngre i sin personalstyrka innebär ju samtidigt – inverterat – ett slags diskriminering av företag som råkar ha en större andel äldre i sin personalstyrka.
Det bör inte vara en fråga för staten att premiera det ena eller det andra utan tvärtom en fråga för det enskilda företaget. Ett mer ändamålsenligt tillvägagångssätt hade därmed varit att sänka arbetsgivaravgifterna motsvarande samma offentligfinansiella nettoeffekt, men för alla arbetstagare, oavsett ålder.
I finansutskottets betänkande 2020/21:FiU20 förordade Sverigedemokraterna en minskning av de allmänna löneavgifterna med en fjärdedel för alla företag under det första halvåret 2021. En sådan reform hade varit betydligt mer ändamålsenlig avseende sysselsättningspolitiska effekter.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag enligt ovan.
|
Oscar Sjöstedt (SD) |
|
|
Dennis Dioukarev (SD) |
Charlotte Quensel (SD) |
|
Alexander Christiansson (SD) |
|