För Sverigedemokraternas del är det en självklarhet att om staten inför restriktioner som direkt påverkar företagens verksamhet så ska staten samtidigt ersätta företagen för förlorad omsättning. Det är en grundläggande förutsättning för att företag ska våga och kunna etablera sig i Sverige.
Möjligheten att bevilja anstånd med inbetalning av skatt är i vissa fall en effektiv åtgärd, den ger företag andrum och en möjlighet att få igång verksamheten utan att det innebär en alltför hög kostnad för staten. En förutsättning för att företag ska kunna ta sig tillbaka är att det är möjligt att bedriva verksamhet och att kunna göra det under en längre tid för att ta igen det tidigare tappet. Av den anledningen är det positivt att Skatteverket ges möjlighet att förlänga anståndstiden.
Det går inte att bortse från att anledningen till att företag är tvungna att söka om anstånd bl.a. är till följd av de restriktioner som har införts, och då uppstår frågan om vad som är en rimlig kostnad att lägga på företagen för att de skjuter upp skatteinbetalningar. Anståndet bör vara förenat med en viss kostnad för att undvika att lönsamma företag skjuter upp skatteinbetalningar, men kostnaden kan inte vara så pass hög att det leder till att företag går i konkurs för att de inte har möjlighet att betala räntan och avgifterna för anståndet.
Den sammanlagda räntan på årsbasis för anstånd blir enligt propositionen 4,6 procent. Detta är högre än den tidigare räntan på 3,1 procent för uppskjutna skatteinbetalningar.[1]
Sverigedemokraterna ser inte att det finns skäl att ge företagen en högre kostnadsbörda än tidigare och föreslår därför att den sammantagna årliga kreditkostnaden fortsatt bör vara 3,1 procent, detta genom en justering av anståndsavgiften.
Med den osäkerhet som råder med anledning av pandemin är det risk att ett större antal verksamheter kommer att ha en långsam uppstart med låg lönsamhet. I det läget kan inbetalningskrav på uppskjuten skatt vara spiken i kistan för företag som i normalläget är hälsosamma. Här måste staten ha möjligheten att anpassa sig efter verkligheten.
Om företag gör bedömningen att verksamheten inte kommer att ha återgått till normala nivåer när anståndstiden för inbetalningen av skatt har löpt ut är risken överhängande att dessa företag avvecklar verksamheten, vilket i sin tur kan leda till att staten får bära kostnaden för anståndet. Detta är allt annat än önskvärt.
En bättre lösning är att företag kan amortera av skulden under en kortare period parallellt med att verksamheten tar fart. Av den anledningen föreslår Sverigedemokraterna att företag ska ha möjlighet att kontinuerligt återbetala den uppskjuta skatten under en period om tre år efter att anståndstiden har löpt ut.
Omställningsstödet infördes i ett första steg för månaderna mars–april och i nästa steg för maj–juli. Villkoren för att ta del av stödet har kontinuerligt ändrats; initialt krävdes ett omsättningstapp på minst 30 procent som sedermera försämrades till 40 respektive 50 procent. När regeringen nu föreslår en förlängning av åtgärden gäller 40 procent för månaderna augusti–oktober och 30 procent för november–december.
Sverigedemokraterna ser denna inkonsekvens som direkt problematisk och föreslår därför att kravet för att stödet ska betalas ut ska vara att den sammanlagda nettoomsättningen har minskat med mer än 30 procent för månaderna augusti–december.
I likhet med omställningsstödet har nivåerna för att enskilda näringsidkare ska kunna ta del av stöd varierat stort under våren och sommaren 2020. För mars–april krävdes ett omsättningstapp på 30 procent, för maj krävdes ett tapp på 40 procent och för juni–juli krävdes ett tapp på 50 procent. Även här kvarstår inkonsekvensen när regeringen förlänger stödet och även här anser Sverigedemokraterna att kravet för att stödet ska betalas ut ska vara att den sammanlagda nettoomsättningen har minskat med mer än 30 procent för månaderna augusti–december.
Handelsbolag bör ha samma förutsättningar för att ta del av stödet som aktiebolag och enskilda näringsidkare varpå Sverigedemokraterna föreslår att kravet för att stödet ska betalas ut ska vara att den sammanlagda nettoomsättningen ska ha minskat med mer än 30 procent för månaderna augusti–december. För perioden mars–juli bör det råda samma nivåer som för omställnings- och omsättningsstödet.
I början av december 2020 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att förlänga antalet dagar för utbetalning för riskgrupper. Regeringen aviserade i mitten på december att man i en överenskommelse tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna avsåg att förlänga ersättningen till riskgrupper till den 30 april. Det är därför positivt att regeringen nu återkommer till riksdagen med en ändringsbudget för att kunna förlänga förmånstiden till den 30 april.
Det bör dock i sammanhanget förtydligas att det inte bara är en förlängning av tidsperioden då det ska vara möjligt att ansöka om den tidigare gränsen på 184 dagar, varpå vi återigen vill uppdra till regeringen att fullfölja löftet att också förlänga antalet dagar för utbetalning med ytterligare minst 120 dagar så det täcker hela förmånstiden. Det skulle då innebära totalt 304 dagar från den 1 juli till 30 april.
Tillkännagivandet från december innebar en uppmaning om att förlänga antalet dagar med ytterligare 90 dagar. Att regeringen utlovat ytterligare en månad ser vi bara som positivt. En förlängning av antalet dagar måste ske omgående för att inte orsaka ytterligare glapp i utbetalning till riskgrupper. Det är redan beklagligt att personer i riskgrupp inte kommer att kunna få någon utbetalning i januari även om pengar kan betalas retroaktivt. Om pandemin fortfarande är pågående och vaccin inte hunnit ges till alla riskgrupper innan utgången av april bör regeringen i god tid återkomma med förslag om ytterligare förlängning. Detta är en utsatt grupp som redan utsatts för oklara besked, långa väntetider och glapp i utbetalning. Det är viktigt att denna bristfälliga hantering inte upprepas.
|
Oscar Sjöstedt (SD) |
|
|
Dennis Dioukarev (SD) |
Charlotte Quensel (SD) |
|
Alexander Christiansson (SD) |
|
[1] Finansutskottets betänkande 2019/20:FiU59.