Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn inte ska tillämpas på värdepappersbolag som tillhandahåller investeringsrådgivning och har färre än tre anställda, samt utländska värdepappersföretag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud som är etablerade i Sverige och som tillhandahåller investeringsrådgivning och har färre än tre anställda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen med förslag om nya bestämmelser om hållbarhetsrelaterade upplysningar för vissa aktörer på finansmarknadsområdet.
I propositionen föreslås lagändringar som föranleds av EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Förordningen anges syfta till att minska informationsasymmetrin i förhållandet mellan huvudman och ombud med avseende på hur hållbarhetsrisker integreras och negativa konsekvenser för hållbar utveckling beaktas och på hur miljörelaterade och sociala egenskaper och hållbara investeringar främjas genom att kräva att finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare till slutinvesterare lämnar upplysningar innan avtal ingås och under den tid då avtalet löper, när de agerar som ombud för dessa slutinvesterare.
EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar innehåller ett undantag som innebär att den inte ska tillämpas vare sig på försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning som avser försäkringsbaserade investeringsprodukter eller på värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning vilka är företag, oavsett deras rättsliga form, inbegripet fysiska personer och egenföretagare, förutsatt att de har färre än tre anställda (artikel 17.1). Av skälen i förordningen framgår att undantaget för finansiella rådgivare som sysselsätter färre än tre personer inte bör påverka tillämpningen av de bestämmelser i nationell rätt som införlivar direktivet om marknader för finansiella instrument och försäkringsdistributionsdirektivet, i synnerhet reglerna om investerings- och försäkringsrådgivning. Även om sådana rådgivare inte är skyldiga att tillhandahålla information i enlighet med EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar är de skyldiga att beakta och inkludera hållbarhetsriskerna i sina rådgivningsprocesser (skäl 6).
Trots möjligheten att undanta vissa små företag från det föreslagna informationskravet väljer regeringen att inte göra det.
Uppskattningsvis hälften av företagens regelbörda följer av EU-lagstiftningen. För att inte skapa konkurrenssnedvridningar är det av stor betydelse att utgångspunkten bör vara att EU-direktiv ska införas på miniminivå i den nationella lagstiftningen. Konsekvensutredningarna i föreliggande proposition brister i beskrivningen av vilka konsekvenser förslaget får för de små företagen. Det är exempelvis oklart om informationskrav som i Sverige kommer att ställas på vissa små företag kan väntas medföra någon försämring i dessa små företags relativa konkurrenskraft gentemot andra företag av annan storlek i andra länder inom unionen.
Regeringen bör därför få i uppdrag att korrigera föreslagen lagstiftning så att mindre försäkringsförmedlare och värdepappersföretag undantas från skyldigheten att lämna ytterligare hållbarhetsrelaterade upplysningar.
|
Elisabeth Svantesson (M) |
|
|
Edward Riedl (M) |
Jan Ericson (M) |
|
Mattias Karlsson i Luleå (M) |
Sofia Westergren (M) |