Riksdagen avslår propositionen.
Sverigedemokraterna är generellt sett negativt inställda till bonus–malus-systemet och menar att det egentligen bör avvecklas i sin helhet. Att regeringen nu går fram med en förstärkning av bonus–malus-systemet anser vi därför är högst problematiskt, detta på grund av att det i allmänhet finns många brister i detta system som heller inte är konstruerat på ett sådant sätt att det ger förutsättningar att uppnå avsedda syften, samtidigt som konsekvenserna är tydligt negativa på ett orimligt sätt.
Det mest fundamentala problemet är att bonus–malus bl.a. motverkar sitt eget syfte
att ställa om fordonsflottan. De som har fossilbilar får ett svagare ekonomiskt incitament att byta ut sin bil mot en bil som drivs på förnybar energi, och det i sig gör att bonus–malus bidrar till att omställningsprocessen blir långsammare än vad som är avsikten. Enligt bedömare ökar den genomsnittliga bytestiden för fordon med flera år till följd av de omvända effekter som uppstår i bonus–malus.
Modellen för utbyte av fordon fungerar dessutom dåligt i flera avseenden. Den grundläggande mekanismen i modellen är just att kunna välja ett annat fordonsalternativ. Men för ett flertal fordonstyper, såsom för många lätta lastbilar och husbilar, saknas i dag bonusalternativ, vilket gör att kunden inte har något alternativ till de straffskattebelagda fordonen, vilket då uppenbarligen inte blir en styrande effekt av skatten utan en ren skattepålaga på fordonsköparen. Det är inte rimligt att påstå att modellen styr om fordonsflottan i de fall konsumenten inte har en reell möjlighet att i praktiken också välja annat än ett malusbeskattat fordon. Där uppstår också en nyckfull och orättvis straffbeskattningslogik eftersom systemet saknar en konsekvent struktur. Bland annat kan nämnas att bonusen ges vid ett och samma tillfälle, medan straffbeskattningen i malusdelen löper under tre års tid.
Bonus–malus är också en modell som med regeringens goda minne gynnar de som redan har det gott ställt och samtidigt drabbar företagare och hushåll på landsbygden eller i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Det blir i förlängningen ett ytterst märkligt system som förstärker den centrala problematiken i bonus–malus som handlar om att systemet redan i dag gynnar höginkomsttagare i städerna medan det ger negativa effekter bl.a. för hushåll med låga inkomster och för barnfamiljer med knappa marginaler. Redan i dag gäller mycket höga bränsleskatter för dem som bor i perifera lägen med långa sträckor av pendling till arbete och aktiviteter i vardagen.
|
Eric Westroth (SD) |
|
|
David Lång (SD) |
Anne Oskarsson (SD) |
|
Johnny Skalin (SD) |
|