Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skatter och avgifter bör redovisas på lönebesked och tillkännager detta för regeringen.
Ökad kunskap kring skatternas omfattning är ur ett demokratiskt perspektiv eftersträvansvärt. Undersökningar bekräftar dock att kunskapen om skatterna och deras omfattning är svag och riskerar att bli än svagare när nu den praktiska hanteringen av skatteuppbörden förenklats de sista åren. Den enskilde skattebetalaren behöver inte längre sätta sig in i sin skattesituation vid den årliga deklarationen.
En anledning till att de flesta underskattar hur mycket en person betalar i skatt är att en stor del av skatterna är indirekta. Exempelvis visade en Sifoundersökning 2015 att 2 av 3 svenskar tror att arbetsgivaravgiften är något som arbetsgivaren betalar trots att den ekonomiska forskningen visar att den nästan uteslutande bärs av den anställde. Detta samtidigt som just löneskatterna (arbetsgivaravgifterna) är den största delen (24 procent) av den totala skatt (54,6 procent [här ingår även inkomstskatt (18 procent) och konsumtionsskatter (12 procent)]) som en löntagare betalar. Arbetsgivaravgifterna i kombination med konsumtionsskatter leder till att tre av tre av fyra underskattar hur mycket de egentligen betalar.
Den skatt som är svårast att upptäcka är arbetsgivaravgifterna (31,42 procent). Innan skattebetalaren får sitt lönebesked har en fjärdedel av vad han/hon tjänat försvunnit i skatter. Delar av arbetsgivaravgifterna kommer oss dock till godo då de är kopplade till våra socialförsäkringar. Men den allmänna löneavgiften (11,62 procent) är en ren skatt och ska inte få kallas för avgift.
Samtidigt är arbetsgivaravgifterna lätta att åskådliggöra. Här kan riksdagen besluta att staten och det allmänna ska föregå med gott exempel genom att redovisa arbetstaga-
rens bruttolön och därefter redovisa arbetsgivaravgifter, löneskatter och andra avgifter som dras från denna.
|
Hans Eklind (KD) |
|