Sverige firar 100 år som demokrati, och det är dags att göra det möjligt för fler att delta i det demokratiska styret av landet.
I allt högre grad har man i Sverige och Europa kommit att betrakta politiken som ett yrke snarare än ett uppdrag. När politiken missuppfattas som ett yrke omöjliggör man inte bara för unga människor att få politiska uppdrag med någon särskild tyngd utan också för många andra grupper. Dagens system verkar utestängande gentemot den som vill ägna en mindre del av sitt liv åt politik.
Verkligt omöjligt blir det för den som först på sin pensionsdag finner tid och möjlighet att engagera sig politiskt. Att med start vid 65 års ålder bygga ett förtroende internt i ett parti starkt nog för att nå ett betydelsefullt politiskt uppdrag och sedan på det uppdraget nå någon form av verkligt inflytande över arbetet är nog i det närmaste omöjligt.
När politiken blir till ett yrke blir dess utövare beroende av sina partiers välvilja. Har man ingen civil karriär att falla tillbaka på, har man heller inga möjligheter i ett läge där man inte längre är omtyckt eller välkommen i partiet. Så formas en riksdag av ledamöter som varken vågar eller kan ta strid mot sitt eget parti.
Riksdagen ska vara en plats där allas erfarenheter får höras, där det finns människor som vet hur det är att vara ung och hur det är att vara fattigpensionär, som kan beskriva svårigheterna med företagande för att de själva gett sig på dem och som kan förklara tillvaron som arbetslös för att de själva suttit där. För att åstadkomma detta borde en lagstadgad rotationsprincip införas, likt den Miljöpartiet redan tillämpar för sina riksdagsledamöter med goda erfarenheter. Det innebär att ingen ska kunna omväljas till riksdagsledamot fler än två gånger i följd. Det gör att man som mest kan sitta i riksdagen i tolv år i följd. Det ger fortsatta möjligheter till politiskt engagemang och uppdrag samtidigt som det garanterar att plats lämnas för fler i politiken.
|
Camilla Hansén (MP) |
|