Sverige har stora problem med ungdomskriminalitet. Under de senaste åren har kriminaliteten både ökat och blivit råare. Unga män som rånar nöjer sig inte längre med att råna sina offer, utan offren förnedras och torteras på de mest bestialiska sätt. Kriminaliteten sliter sönder Sverige och de personer som väljer att begå brottsliga handlingar måste få betydligt längre straff än idag.
Många efterfrågar förebyggande insatser och att samhället måste göra mer för att dessa unga kriminella inte ska välja brottets bana från första början. Samhället måste göra allt för att förhindra att unga väljer att begå brott och fastnar i kriminalitet. Men vad gäller att barn och unga får goda värderingar och förhindra att en ung person inte väljer brottets bana sker det absolut viktigaste förebyggande arbetet i hemmet.
Föräldrabalken 6 kap. 1 § fastslår att alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Har man satt ett barn till världen är man enligt lag skyldig att förse barnet med omvårdnad, trygghet och en god fostran. Vidare i föräldrabalken 6 kap. 2 § står att läsa att vårdnadshavaren, i syfte att hindra barnet från att barnet orsakar skada för någon annan skall svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.
Föräldrarna till de barn som rånar, mördar och är med i kriminella gäng har dock fullständigt brustit i sitt ansvar som föräldrar. Under operation rimfrost har barn så unga som åtta år som begår grova brott identifierats. Brister föräldrarna i detta ansvar måste det få konsekvenser. Barn som befinner sig i utsatta miljöer där föräldrarna inte vill eller förmår skydda sina barn från att bli en del av kriminell verksamhet måste omhändertas enligt LVU.
Föräldrarnas ansvar att fostra sina barn och förse dem med goda värderingar och därmed förhindra att deras barn eller tonåringar väljer att begå kriminella handlingar är ofrånkomligt. Vetskapen om att föräldrar som inte skyddar sina barn från att vara en del av kriminella miljöer kan få sina barn omhändertagna torde vara ett starkt incitament att som föräldrar göra allt i sin makt för att skydda sina barn från att komma nära kriminella miljöer. Mer kan dock göras för att från samhällets sida förtydliga föräldrars ansvar över sina barn.
2010 skärptes skadeståndsansvaret för vårdnadshavare, dock till max en femtedel av prisbasbelopp. Detta bör höjas för att tydligare markera att man som vårdnadshavare är ansvarig för sina barn. Ett annat exempel skulle vara att reformera barnbidraget till ett studiebidrag från och med den dag då barnet omfattas av skolplikt. Idag vet vi att det, oavsett barnbidrag eller inte, är alltför många barn som ärver sina föräldrars utanförskap. För att ge barnbidraget rollen att kunna lyfta barn ut ur utanförskap borde barnbidraget reformeras till ett studiebidrag, och således endast betalas ut till föräldrar vars barn närvarar och får accepterade resultat i undervisningen. Krav, förväntningar och kultur hemifrån spelar ofantligt stor roll för hur det går för oss i livet. En reformation av barnbidraget till ett studiebidrag skulle vara ett incitament för föräldrar som inte har en studiebakgrund att ställa krav på och uppmuntra sina barn att prioritera skolan.
Ytterligare ett exempel skulle vara att ha möjlighet att frysa olika former av bidrag så som bostadsbidrag och socialbidrag om föräldrar inte samarbetar med socialtjänsten eller andra myndigheter kring utredningar om deras barn.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över fler reformer likt de föreslagna i motionen i syfte att skärpa vårdnadshavares ansvar för sina barn samt skärpa konsekvenserna för föräldrar som brister i sitt ansvar som vårdnadshavare i enlighet med föräldrabalken.
|
Magdalena Schröder (M) |
|