Norr om Mälaren, där Uppsala län utgör ett nav, kommer det inom en inte alltför avlägsen framtid att finnas 800 000 innevånare. Det stora arbetsmarknadsområde som Mälardalen utgör innebär stor rörlighet av personer och gods. Det ställer stora krav på möjlighet till transporter av olika slag – tåg, buss, bil, lastbil, ja allt. Kraven på en väl fungerande infrastruktur är självklara. Minsta lilla trafikhinder i form av olyckor på E18, väg 55 eller väg 70 eller stopp på järnvägen och i busstrafiken ställer till mycket stora problem. Alla åtgärder som möjliggör transporter av såväl människor som gods är därför av stor vikt.
Väg 55, mellan Uppsala och Enköping, har förbättrats de senaste åren och det fortsätter med utbyggnad av två-plus-ett-väg. Godstrafiken från hamnarna på ostkusten kommer också att öka då Hargshamn i norra Uppland ska förbättras för att kunna ta större fartyg. Väg 70 blev för ett par år sedan två-plus-ett-väg. E18 är en mycket vältrafikerad väg och det blir fler och fler fordon sedan vägen för några år sedan byggdes om totalt. Nu finns väg 55 kvar i sitt urusla skick från Enköping till Strängnäs. Det blir fler och fler trafikolyckor på vägen som är väldigt smal och knogig. Men det tveklöst största problemet är Hjulstabron.
Det är över 60 år sedan prins Bertil invigde Hjulstabron. Det är hög tid att göra något nu. Den ökade frakttrafiken på Mälaren till de större hamnarna i västra delen av Mälaren blir tätare och tätare. Bron har förbättrats rent tekniskt men den fastnar trots allt då och då. Försvaret i Enköping ska bli större och det innebär att militärfordon kommer att åka över Hjulstabron i större omfattning än någonsin.
Hjulstabron måste prioriteras och byggas om samtidigt som vägsträckningen måste bli bättre. Det måste ligga i landets intresse att den enda vägen över Mälaren har ett hinder – Hjulstabron.
Med hänvisning till ovanstående torde det framgå tydligt att statliga pengar bör användas för att prioritera och förbättra säkra transporter över Mälaren.
|
Solveig Zander (C) |
|