Fossila bränslen dominerar världens energiförsörjning fullständigt. Även om vår svenska elproduktion sedan många år är i det närmaste fri från fossila bränslen använder även vi svenskar stora mängder fossila bränslen i industrin, inom de gröna näringarna och som drivmedel för transporter.
När de fossila bränslena ska ersättas måste energin komma någon annanstans ifrån. Alternativen är inte så många. Biobränslen, vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, solenergi är de viktigaste. Globalt kommer sol, vind och kärnkraft att vara de tre energislag som tillsammans drar det stora lasset då det är de som går att bygga ut i stor skala. De övriga är alla på olika sätt begränsade. Vi för även ett resonemang kring detta i vår partimotion ”Liberal klimatpolitik – Nettonegativa utsläpp i en växande ekonomi”.
Både vindkraften och solenergin är väderberoende och kräver någon form av lagring för att alltid kunna möta efterfrågan på energi. I den mån energilagring överhuvudtaget går att bygga är den mycket kostsam. Det är mycket billigare att elda fossila bränslen när behovet uppstår än att lagra energi från sol och vind. Det är därför de väderberoende energislagen runt om i världen så gott som alltid kombineras med fossila bränslen snarare än med lagring.
Kärnkraften är – på platser där det inte går att bygga ut vattenkraften – det enda fossilfria storskaliga alternativet. De framtida energisystemen runt om i världen kommer säkerligen att ha stora inslag av energilagring. Men för att bli kostnadseffektiva behöver de också innehålla energiproduktion som kan planeras och styras utifrån behovet.
Att kärnkraften är det enda energislaget som i stor skala kan leverera ny planerbar fossilfri energi gör den mycket viktig för att vi ska lyckas med att fasa ut de fossila bränslena. I Sverige är också vattenkraften viktig. Men den kan inte byggas ut i någon omfattning. Det är därför avgörande att Sverige behåller och utvecklar sin förmåga både att bygga och driva kärnkraft. Den kommer att behövas.
De flesta av de fossilfria energislagen producerar el. Det gör att elens och elsystemets roll blir viktigare när de fossila bränslena försvinner. Både den fossilfria elproduktionen och elnäten behöver förstärkas.
Andelen planerbar elproduktion i Sverige har minskat över tid. Särskilt i södra Sverige har stora volymer planerbar elproduktion avvecklats. I viss mån går bortfallet att kompensera genom kostsamma åtgärder i elnäten. Men, den planerbara elproduktion vi har kvar måste värnas. Det kommer också att behöva byggas ny planerbar elproduktion i Sverige. Vi utvecklar detta vidare i vår kommittémotion ”Återupprätta en fungerande elförsörjning”.
Där det inte går att bygga ut vattenkraften är det kärnkraften som storskaligt kan tillhandahålla fossilfri planerbar elproduktion. Att basera södra Sveriges elförsörjning på biobränslen eller på syntetiskt framställda energibärare är av olika skäl utmanande. De volymer biobränsle som skulle behövas är enorma och svåra att ta fram på ett hållbart sätt. På samma sätt skulle det krävas en massiv, och dyr, infrastruktur för att producera någon annan energibärare och på så sätt lagerhålla energi från sol och vind. Omvandlingsförlusterna i ett sådant system skulle också bli omfattande. Vid lagringen i till exempel vätgas går en stor del av energin förlorad.
Kärnkraft är och kommer att förbli en viktig komponent i det sydsvenska elsystemet.
Investeringsplaneringen för de sex reaktorer som är tänkta att drivas vidare sedan Ringhals 1 stängt vid årsskiftet utgår från sextio års drift. Ägarnas planering har ändrats flera gånger och den kommer att ses över igen. Det avgörande för hur investeringsplanen läggs ut är en bedömning av huruvida de tekniska utmaningar man ser komma går att hantera och huruvida de investeringar som behöver göras är lönsamma givet de kostnader man har i övrigt och den intäkt man förväntar sig.
I Sverige har reaktorerna obegränsade tillstånd. Men i en del andra länder är drifttillstånden tidsbegränsade. I USA har de första drifttillstånden förlängts från 60 till 80 år efter en mycket omfattande utvärdering av den amerikanska tillståndsmyndigheten. De första två reaktorerna att få sina tillstånd förlängda var Turkey Point 3 och 4 i Florida som är systerreaktorer till Ringhals 2.
Att möjliggöra fortsatt drift av de svenska reaktorerna framstår som en helt fundamental pusselbit i det svenska energisystemet. Reaktorerna producerar stora volymer fossilfri el och att ge dem förutsättningar att fortsätta med det har stor betydelse. Ansvaret för driften av reaktorerna ligger hos ägarna, men Liberalerna menar att det behövs ett aktivt engagemang i frågan från både Energimyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten då den är så pass väsentlig för Sveriges framtida energiförsörjning. Riksdagen bör tillkännage för regeringen att ge de två myndigheterna uppgiften att inom sina respektive områden arbeta för att underlätta för kärnkraftsägarna att förlänga den planerade drifttiden för reaktorerna.
Det senaste decenniet har en rad olika småreaktorer utvecklats runt om i världen. Flera av dem liknar de vattenkylda reaktorer vi har i Sverige idag medan andra bygger på annan teknik. Det de alla har gemensamt är att de är betydligt mindre än dagens reaktorer.
Gemensamt för de nya småreaktorerna är också att man tänker sig att tillverka dem i fabriker snarare än att bygga dem på plats. Det här öppnar för att använda mer effektiva tillverkningsmetoder och sänka kostnaderna.
När reaktorerna blir mindre blir de också mer flexibla. Det blir mer intressant att använda dem till annat än till storskalig produktion av el. Reaktorer kan leverera fjärrvärme eller värme till industriella processer. De kan också användas för att framställa vätgas eller mer komplexa syntetiska bränslen (elektrobränslen) som kan ersätta olja och fossilgas.
Det svenska regelverket för kärnkraften är anpassat för stora elproducerande vattenkylda reaktorer liknande de vi redan har. Men om någon idag skulle lämna in en ansökan om att bygga en ny reaktor skulle det sannolikt handla om en betydligt mindre reaktor som också tekniskt skulle tänkas skilja sig kraftigt från de reaktorer vi har idag. Det är också tänkbart att den skulle kunna användas för att producera värme, vätgas eller syntetiska bränslen, alternativt att man skulle växla mellan olika tillämpningar inklusive elproduktion beroende på behovet. Små reaktorer kan också tänkas komma att byggas flera tillsammans och dela infrastruktur.
Att reaktorerna blir mindre, har andra tillämpningar och byggs efter nya principer har en rad konsekvenser som påverkar tillståndsgivningen, till exempel:
Den som vill bygga en ny reaktor i Sverige idag möts av en otydlighet. Det är tillåtet att bygga nya reaktorer, men trots det är lagar och regler på området föråldrade, vilket i princip gör det omöjligt att bygga många av de reaktormodeller som skulle vara intressanta. Svenska lagar och regler har inte följt med i den snabba utveckling som skett inom kärnkraftsområdet de senaste tio åren.
För att Sverige ska kunna dra nytta av den utveckling som har skett så att små reaktorer kan byggas och drivas effektivt behöver regelverken kompletteras.
Vi liberaler vill att en statlig utredare tillsätts med uppdrag att föreslå uppdateringar i miljöbalken, kärntekniklagen, kärnteknikförordningen och övriga relevanta lagar och förordningar så att små reaktorer och reaktorer baserade på annan teknik än de befintliga effektivt kan uppföras i Sverige med fullgod reaktorsäkerhet utan att de för den skull omfattas av ineffektiva krav som inte är anpassade för den nya tekniken. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
Speciellt är paragrafen 6 a i miljöbalkens (1998:808) sjuttonde kapitel problematisk. Den stadgar att endast tio reaktorer samtidigt får vara i drift i Sverige. Den begränsningen utgår ifrån att alla reaktorer är stora. Så är det inte nödvändigtvis längre. Många av de reaktorer som skulle kunna vara aktuella att bygga i Sverige är väsentligt mindre än dagens. Paragrafen förbjuder också att reaktorer byggs någon annanstans än vid Ringhals, i Oskarshamn och i Forsmark. Den bestämmelsen utgår ifrån idén att reaktorer enbart levererar el. Så behöver det inte vara. Små reaktorer är mycket mer flexibla än de befintliga. Den mindre storleken öppnar för att använda dem till mer än elproduktion. Det är också fullt tänkbart att framtida reaktorer kommer att växla mellan att producera el och att producera någon annan energibärare eller värme. De här möjligheterna kan göra att det blir intressant att bygga reaktorer på helt nya platser, till exempel vid någon industri, eller i anslutning till fjärrvärmenät.
Vi liberaler anser att det ska ingå i uppdraget till utredaren att föreslå att avskaffa miljöbalkens paragraf 6 a, 17 kap. i sin helhet.
Vi liberaler menar att avgiftsstrukturen för kärntekniska anläggningar behöver ses över för att medge uppförande av reaktorer som är betydligt mindre än dagens. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen. En del av avgifterna som belastar kärnkraften är utformade så att de kan bäras av stora reaktorer men lägger ekonomiska hinder mot att bygga små reaktorer. Hela avgiftsstrukturen från avgifter associerade med ansökan och uppförande, via avgifter kopplade till drift, tillsyn och forskning till de avgifter som rör avveckling av kärntekniska anläggningar och slutförvar av avfall behöver ses över.
Det är en grundläggande uppgift för politiken att vidta de åtgärder som krävs för att samhället ska fungera effektivt. Det gäller inte minst regleringen av kärnkraften och tillståndsgivningen för nya reaktorer. Det är tillåtet att bygga reaktorer och då ska processen för att få de nödvändiga tillstånden vara effektiv. De hinder mot att bygga nya reaktorer som finns idag behöver undanröjas.
Vi menar att formerna för hur regeringen meddelar tillåtlighet för nya reaktorer behöver ses över, lämpligen av ovan nämnda utredare. Besked om tillåtlighet behöver kunna utformas så pass generellt att ytterligare reaktorer kan läggas till vid en befintlig anläggning utan att frågan behöver passera regeringen igen. Kravet att regeringen ska meddela tillåtlighet oavsett en reaktors storlek behöver ses över. Tillstånd att uppföra reaktorer behöver också kunna meddelas för flera reaktorer samtidigt, även om de inte byggs samtidigt eller på samma plats. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
Vi menar vidare att tiden för tillståndsgivningen för kärntekniska anläggningar behöver kortas avsevärt så att inte tillståndsgivningen blir tidsstyrande för framtida reaktorer eller andra kärntekniska anläggningar. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
Det är tillåtet att bygga ny kärnkraft i Sverige. Kraftsystemet har dessutom ett stort behov av att det byggs planerbar elproduktion i södra Sverige.
Trots detta agerar flera svenska myndigheter som om det inte vore ett alternativ att bygga ny kärnkraft. De myndigheter som har ansvaret att säkerställa ett kostnadseffektivt, leveranssäkert energisystem agerar istället på sätt som gör det svårare än nödvändigt att utveckla en av de viktigaste lösningarna på flera av de utmaningar som finns i elsystemet. Myndigheterna borde istället göra vad de kan för att underlätta för den som vill bygga en reaktor. Det gäller i allt från hur regelverk utformas, vilka antaganden som görs i analyser och prognoser till hur den dagliga myndighetsutövningen bedrivs.
Statens myndigheter behöver i sin planering utgå ifrån och vara förberedda på scenariot att det inkommer ansökningar om att bygga nya reaktorer i Sverige. Att myndigheterna inte gör det idag gör tröskeln högre för den som funderar på att bygga en ny reaktor i Sverige.
Energimyndighetens planering utgår ifrån att det inte ska byggas någon ny kärnkraft. Det gör att man i sitt analysarbete på förhand utesluter en expansion av kärnkraften och ofta också långtidsdrift av de reaktorer som finns. Därmed hittar man inte de samhällsekonomiskt mest effektiva lösningarna för det framtida energisystemet. Det gör också att myndigheten idag lägger alldeles för lite kraft på att undersöka hur den nya väderberoende elproduktionen ska kunna samverka effektivt med den befintliga kärnkraften. Detta trots att väderberoende elproduktion och kärnkraft kommer att samexistera i flera årtionden även i ett scenario där kärnkraften avvecklas.
Vi liberaler anser att Energimyndighetens instruktion behöver skrivas om så att de målkonflikter som idag finns där försvinner. Myndigheten är satt att verka både för att det ska bli möjligt att avveckla kärnkraften och att så kostnadseffektivt som möjligt nå de klimatpolitiska målen. De två uppgifterna är inte förenliga.
Vi anser att Energimyndighetens övergripande mål ska vara att på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt arbeta för att Sverige ska nå sina klimatmål samtidigt som leveranssäkerheten i energisystemet upprätthålls. De fossila bränslena ska fasas ut och negativa utsläpp ska komma till stånd. Redan existerande fossilfri energiproduktion ska värnas. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
För att åstadkomma ett samhällsekonomiskt effektivt energisystem måste Energimyndigheten behandla de fossilfria kraftslagen teknikneutralt i allt sitt arbete. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen. Konkret innebär det att kärnkraften inte får exkluderas på förhand i myndighetens analyser. Den är ett av flera verktyg som ska användas för att optimera den svenska energiförsörjningen. Det innebär också att möjligheten att använda småskalig kärnkraft för andra tillämpningar än elproduktion behöver inkluderas i Energimyndighetens analyser.
Vi liberaler anser att Energimyndighetens forskning ska inkludera kärnkraften. Trots att vi för överskådlig framtid kommer att ha ett kraftsystem i Sverige med stora inslag av både kärnkraft, vattenkraft och väderberoende produktion är det alldeles för dåligt känt hur ett sådant kraftsystem ska utformas för att bli så samhällsekonomiskt effektivt som möjligt samtidigt som leveranssäkerheten och elkvaliteten garanteras. Särskilt behövs det studier av systemintegration och sektorskopplingar där befintlig och ny kärnkraft samverkar med väderberoende elproduktion. Det behövs också analyser och forskningsinsatser kring hur kärnkraftens tillämpningar utöver elproduktion effektivt ska kunna tas till vara i en svensk kontext.
Vi anser att Energimyndighetens arbete behöver samordnas bättre med Affärsverket svenska kraftnäts arbete. Målet för det två myndigheterna ska vara att åstadkomma ett leveranssäkert, samhällsekonomiskt effektivt energisystem utan klimatpåverkan och med en acceptabel miljöpåverkan i övrigt. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
Strålsäkerhetsmyndigheten behöver stärka sin förmåga att hantera en ansökan om en ny reaktor. Då myndigheten inte förväntar sig en ansökan har inte myndighetens föreskrifter anpassats efter den kraftiga teknikutveckling som har skett inom kärnkraftsområdet de senaste tio åren. Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter har växt fram parallellt med den svenska kärnkraften och är därmed på många sätt utformade för att effektivt kravställa stora lättvattenreaktorer. När nu reaktorer i olika storlekar och reaktorer baserade på olika tekniker kan bli aktuella behöver föreskrifterna utvecklas. Utvecklingen av föreskrifterna behöver också ta i beaktande att reaktorerna kan komma att användas till annat än elproduktion, till exempel fjärrvärme, processvärme och produktion av syntetiska bränslen. Myndigheten har sedan 2013 arbetat med en uppdatering av sina föreskrifter och har just sänt ut förslaget på formell remiss (2020-10-01). Trots att arbetet bedrivits parallellt med den att den tekniska utvecklingen mot mindre reaktorer har pågått tar inte utkasten till nya föreskrifter hänsyn till att nästa reaktor som byggs i Sverige mycket väl kan komma att se väsentligt annorlunda ut än de som finns i drift.
Vi liberaler menar att Strålsäkerhetsmyndigheten behöver skaffa sig beredskap att ta emot en ansökan om att bygga en liten reaktor i Sverige. I närtid behöver myndigheten vara beredd att ta emot ansökningar om att bygga vattenkylda reaktorer i olika storlekar. På lite sikt behöver också en förmåga att utvärdera ansökningar om att uppföra icke-vattenkylda reaktorer byggas upp. Myndigheten behöver ha förmåga att kunna utvärdera en ansökan mot krav som är relevanta för de teknikval ansökan avser. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
För att sänka tröskeln för någon att ansöka om att bygga en reaktor som i något avseende skiljer sig från de reaktorer vi har i drift idag behövs tydliga relevanta regler som är enkla att använda. Vi liberaler menar att Strålsäkerhetsmyndigheten behöver komplettera sina föreskrifter så att de effektivt kan användas för tillståndsgivning och tillsyn av små reaktorer och för reaktorer med andra tillämpningar än elproduktion. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
Vi anser också att Strålsäkerhetsmyndigheten ska få uppdraget att utarbeta hur andra länders typgodkännanden av reaktorer, system och komponenter i en kraftigt förenklad process skulle kunna accepteras i Sverige. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen. Idag gör Strålsäkerhetsmyndigheten en egen mycket omfattande utvärdering från grunden när någon till exempel ansöker om att få uppföra en reaktor. Myndigheten måste få möjligheten att dra nytta av motsvarande granskningsprocesser som redan har genomförts i med Sverige jämförbara länder. Detta skulle göra att ansökningsförfarandet både kunde genomföras snabbare och billigare.
Liberalerna anser också att Strålsäkerhetsmyndigheten ska få uppdraget att aktivt arbeta för att reaktorer, system och komponenter godkända i en EU-medlemsstat ska kunna anses godkända i hela unionen. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen. Kärnteknikområdet är eftersatt vad det gäller den fria rörligheten inom unionen. Det finns otaliga handelshinder som skulle kunna tas bort utan att för den skull reaktorsäkerheten skulle påverkas negativt.
I översynen bör bland annat följande att utreda hur små reaktorer kan förläggas på en rad nya platser på ett säkert sätt och att ta fram ett regelverk som tillåter en bredare flora av organisatoriska lösningar för ägande, uppförande, drift och avveckling av reaktorer. Översynen behöver utgå ifrån de ändringar som krävs för att sänka kärnkraftens kostnader och ledtiderna för tillståndsgivningen utan att för den skull ge avkall på reaktorsäkerheten.
Vi menar att Strålsäkerhetsmyndigheten ska ges uppdraget att ta fram en process för en tidig dialog där besked om förväntningar och utmaningar kan lämnas till en intresserad leverantör innan det finns en formell ansökan om att bygga en reaktor eller ens en utpekad beställare. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen. Strålsäkerhetsmyndigheten ska vara statens serviceinrättning för den som vill bygga en reaktor i Sverige eller för den som vill sälja en reaktor till svenska intressenter. Det behöver finnas ett tydligt gränssnitt för att diskutera hur olika typer av kärnkraftsteknik kommer att kunna godkännas i Sverige. Den här dialogen tjänar också ett viktigt syfte för myndigheten som får möjlighet att i direktkontakten med reaktorleverantören bygga upp sin kompetens innan det finns en inlämnad ansökan. På så sätt kan ansökan hanteras mer effektivt när den väl inkommer.
Svenska kraftnät planerar investeringarna i elnätet som om nya reaktorer inte skulle bli aktuella, detta trots att just nya reaktorer i södra Sverige skulle vara ett elegant sätt att lösa många av de utmaningar som idag finns i elnäten. Svenska kraftnäts investeringsbehov skulle minska om det byggdes planerbar elproduktion i södra Sverige. Samtidigt skulle också leveranssäkerheten i hela elsystemet och driftsäkerheten i Svenska kraftnäts transmissionsnät förbättras. Att säkerställa leveranssäkerheten i hela elsystemet, inklusive elproduktionen, är en central del av affärsverkets uppdrag.
Specifikt vad gäller kärnkraften är IAEA och OECD/NEA viktiga aktörer. Liberalerna anser att Sverige i båda dessa organ aktivt för att underlätta för fler länder att dra nytta av kärnkraften. Sverige ska också arbeta för att avskaffa handelshinder inom det kärntekniska området. Det viktigaste inom området är att typgodkännanden som har utfärdats av ett land ska kunna accepteras av andra länder.
Sverige behöver ta en mycket mer aktiv roll i de internationella organisationerna för att frigöra kraften i kärnkraften som verktyg i det globala klimatarbetet. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
Sverige är engagerat inom flera av initiativen inom ramen för Clean Energy Ministerial. Än så länge har Sverige dock inte gått med i initiativet ”Nuclear Innovation: Clean Energy Future (NICE Future)”. Vi liberaler anser att Sverige utan dröjsmål bör ansluta sig även till detta initiativ. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.
|
Arman Teimouri (L) |
|
|
Johan Pehrson (L) |
Maria Nilsson (L) |
|
Lina Nordquist (L) |
Gulan Avci (L) |
|
Christer Nylander (L) |
Mats Persson (L) |
|
Allan Widman (L) |
|