Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett flerbarnsavdrag i stället för dagens flerbarnstillägg och tillkännager detta för regeringen.
Barnbidraget är sedan länge en etablerad del av svenska föräldrars ekonomi. Det gör det enklare för familjers vardag att gå ihop och fördelas rättvist ut lika till alla oavsett inkomst och utan någon byråkratisk process med ansökningar och tjänstemän som behöver fatta beslut.
Utöver barnbidraget finns ett flerbarnstillägg som betalas ut till föräldrar som fått två barn eller fler. Vid barn nummer två betalas 150 kronor extra ut som bidrag, vid barn nummer tre 730 kronor extra. En familj som har sex barn får hela 4 240 kronor i flerbarnstillägg, vilket i kombination med barnbidraget blir ett direkt bidrag på hela 11 740 kronor till familjen i månaden (140 880 kronor per år).
Detta bidrag i kombination med ekonomiskt bistånd och bostadsbidrag gör det lönsamt för socialt utsatta grupper att skaffa många barn. En familj med sex barn som kommer hit som asylsökande kan helt enkelt räkna gott om bidrag utan att lyfta ett finger för vår gemensamma välfärd. Ibland kan det till och med vara gynnsamt för en familj att fortsätta leva på diverse bidrag framför att en i hushållet tar en lågavlönad anställning, något som fastslagits i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Det i sig är anmärkningsvärt och det behövs en större översyn av bidragssystemet i allmänhet men låt oss börja med flerbarnstillägget.
Flerbarnstillägget ska inte fungera som en incitamentsstruktur för socialt utsatta personer att skaffa många barn för ekonomins skull. Hur man på bäst sätt undviker det bör utredas och i den utredningen bör man överväga ett system där man istället för flerbarnstillägg implementerar ett flerbarnsavdrag. Det skulle i praktiken fungera som så att man istället för ett bidrag kan göra ett skatteavdrag i deklarationen för det antal barn man har. I praktiken hade man då skapat incitament för personer med många barn att söka sig till ett arbete, istället för att gå hemma, eftersom det är först när du får en inkomst som du kan göra ett skatteavdrag. En sådan förändring måste dock ta i beaktande att det naturligtvis återfinns personer med många barn som av olika skäl inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessa individer får inte hamna mellan stolarna i välfärdssystemet och bör därför tas i särskilt beaktande under utredningen.
|
Tobias Andersson (SD) |
|