Under en lång tid i Sverige var det tabubelagt att överhuvudtaget diskutera volymer och kostnader när det kom till invandring. Denna åsiktskorridor bidrog starkt till flera år av naiv massinvandring till Sverige, vilken har brutit ner vårt land och dess välstånd, samt kraftigt försämrat tryggheten och gemenskapen i samhället. Sent omsider har nu även andra partier börjat våga tala om volymer på invandringen till Sverige. Den utvecklingen var sannolik direkt oundviklig givet hur det allmänna stödet för minskad invandring har vuxit. Även om andra partier nu nyktrat till något och till viss del begränsat migrationen till Sverige är de årliga volymerna ändock för höga och riktiga assimilationspolitiska åtgärder lyser än med sin frånvaro.
Sverigedemokraterna har återkommande utvecklat och nyanserat sin politik på området och gått från att vilja minska invandringen med 90 %, till att endast vilja ta emot kvotflyktingar, till att vilja ha en paus även för kvotflyktingar, till att nu förespråka och konkretisera åtgärder för återvandring. Dessa allt striktare ställningstaganden och åtgärder har syftat till att matcha de växande problemen och det tilltagande behovet av allt tuffare migrations- och kriminalpolitiska åtgärder. Skulle någon mot förmodan vilja orda om att dessa förflyttningar skulle utgöra kappvändningar kan konstateras att övriga partier har gjort väsensskilda politiska förflyttningar på området som kraftigt överskrider våra. Inte minst då våra genomgående följt samma mönster.
Det är positivt att det i den allmänna debatten idag finns, åtminstone ett påstått, stöd för begränsad invandring till Sverige. Det är även positivt att Sverigedemokraterna i allt högre utsträckning påtalar behovet av återvandring. På intet sätt återfinns en naturlag som säger att samtliga asylsökande som under oklara förhållanden, och i strid mot Dublinförordningen, dykt upp i Sverige ska få stanna här för alltid – än mindre att de ska få välkomna hit släkt och vänner. Att hälften av de asylsökande som anlände 2015 nu fått uppehållstillstånd är direkt olämpligt och bör ses över. I de fall som uppehållstillstånden delades ut på felaktiga grunder bör desamma rivas upp. Har man initierat sin vistelse i Sverige med att ljuga för svenska myndigheter har man inte här att göra, vistas man här illegalt har man inte här att göra, om man som utländsk medborgare begår brott har man inte här att göra och så vidare. Antalet utlänningar som står i behov av utvisning till sina hemländer är många och för att tydligare konkretisera behovet av att så sker behöver ett nationellt mål om återvandringsnetto införas.
Motionärerna vill i denna motion inte fastslå en exakt siffra som vore ett rimligt initialt mål för årligt återvandringsnetto. Dels vore det rimligt att utreda frågan ytterligare men därtill bör man även tillstå att målet lär variera givet förutsättningarna respektive år. Då ett mål av denna karaktär dessvärre är förskjutet på framtiden vill vi inte låsa oss till en siffra ens utifrån dagens situation. Istället är ambitionen att ett nationellt mål för återvandringsnetto skulle sända en tydlig signal och å det grövsta verka som en avskräckande push-faktor för potentiella migranter. Samtidigt som det onekligen även skulle bidra till den faktiska återvandringen.
I samband med att återvandringen tilltar kommer sannolikt ett behov av en särskild återvandringsmyndighet växa. Migrationsverket har återkommande misslyckats med att bedriva sitt uppdrag och kan omöjligt anses ha vad som krävs för att administrera den framtida återvandringen.
Återvandringsmyndigheten skulle verka för att Sverige varje år uppnår sitt mål om återvandringsnetto. Myndigheten ska tilldelas mandatet att se över tidigare bifallna asylansökningar för att finna ärenden som beviljats på falska grunder – inte minst som en konsekvens av det överbelastade Migrationsverket och de nu genomförbara ålderskontrollerna. Därutöver skulle myndigheten arbeta med familjeåterförening i vederbörandes hemland eller närområde med mera.
De ovan presenterade åtgärderna hade, i kombination med Sverigedemokraternas redan befintliga politik på området, kraftigt stärkt Sveriges förmåga att framöver bedriva en effektiv och omfattande återvandringspolitik.
|
Tobias Andersson (SD) |
|
|
Dennis Dioukarev (SD) |
Jonas Andersson i Linköping (SD) |