De senaste årens svåra skogsbränder har föranlett ett antal utredningar om hur landets kommunala räddningstjänster ska kunna förstärkas. I 2018 års räddningstjänstutredning (SOU 2018:54) påvisades den hårda ansträngning som de kommunala räddningstjänsterna och de många frivilliga utsätts för vid en situation av en omfattande räddningsinsats. I sin slutsats föreslog utredningen att kommunerna i handlingsprogram ska redogöra för förmågan att utföra flera räddningsinsatser samtidigt samt ange förmågan för genomförande.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fick i juni 2019 i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera kommunernas behov av att inrätta räddningsvärn för att kunna förstärka räddningstjänsterna vid omfattande skogsbränder och andra typer av naturolyckor. Skogsbränder är nämligen i de flesta fall mycket personalkrävande och det krävs att personalen har utbildning och kompetens inom brandsläckning som varierar beroende på befattning och arbetsuppgifter. Inrättandet av räddningsvärn har således stor betydelse och kan vid större bränder vara mycket användbara som avlastning för ordinarie personal.
I utredningarna av de senaste årens omfattande skogsbränder framgår att uthålligheten över tid är en utmaning, då det kräver mycket personal. Därför är behovet av en väl fungerande och omfattande rekrytering till räddningsvärnen av stor betydelse. Det som dock inte riktigt hänger med i utvecklingen är hur rekryteringen till räddningsvärnen är utformad i lagstiftningen.
För att man idag ska kunna ianspråktas med stöd av tjänsteplikten är lagen skriven så att man måste bo i samma kommun där räddningsvärnet finns. Det är utformning av lagen som varken är anpassat till kommunalförbundens organisation eller moderna människors levnadsvillkor.
Som ett exempel kan situationen i Blekinge och länets skärgård tas. På senare år har det glädjande skett en ökning av permanent skärgårdsboende och ett ökat sommarboende på öarna. Parallellt med detta ökar dock även risken för olyckshändelser, särskilt under sommarmånaderna. Skulle det då vara så att man som sommarboende, kanske till och med som utbildad brandman, vill bidra till samhällets säkerhet, men råkar vara skriven i en annan kommun, kan man således inte engagera sig i det lokala räddningsvärnet utan att bryta mot lagen.
Var man är mantalsskriven ska inte behöva spela nån roll, när räddningstjänsten sedan många år jobbar med gränslös räddningstjänst.
Därför bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta rekryteringen av personal till landets räddningsvärn och tillkännage detta för regeringen.
|
Annicka Engblom (M) |
|