Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uteblivet studiestöd och tillkännager detta för regeringen.
Under läsåret 2018/2019 fick 8,7 procent av Sveriges gymnasieelever sitt studiebidrag indraget på grund av olovlig frånvaro. Centrala studiestödsnämnden uppger att siffran är rekordhög.
Syftet med indraget studiemedel vid olovlig frånvaro är att det ska finnas en kännbar ekonomisk konsekvens för de elever som väljer att inte närvara i skolan och för deras vårdnadshavare i de fall eleverna är minderåriga. Med denna konsekvens bör också följa ett intresse för vårdnadshavare att säkerställa att barnet faktiskt går till skolan, utöver det intresse för barnets skolgång som borde finnas i alla familjer. Denna konsekvens är dock bara en verklighet som drabbar de familjer som är självförsörjande och inte är beroende av försörjningsstöd.
Allt för många kommuner väljer idag att kompensera för indraget studiemedel med höjda utbetalningar av försörjningsstöd istället. I socialtjänstens beräkningar blir avsaknaden av studiemedlet en lägre ”inkomst” i hushållet som då ska täckas upp av högre bidrag. Därmed saknas helt ekonomiska incitament för att säkerställa närvaro i skolan. Syftet med studiemedlet är att utgöra ett studiestöd för eleven och betalas därför inte ut om eleven inte är närvarande i skolan. Det sänder därför väldigt motstridiga signaler när socialtjänsten ”kompenserar” för att CSN upprätthåller reglerna som gäller för studiemedel. Det bör därför regleras i lag så att olika kommuner och socialkontor inte hanterar detta på något annat vis än i enlighet med CSN:s bestämmelser om att summan för studiemedlet ska utebli och ej tillskjutas av socialtjänsten.
Detta drabbar främst alla de barn i Sverige som växer upp i bidragsberoende hushåll och därmed också löper betydligt större risk att själva ärva sina föräldrars utanförskap i vuxen ålder. Det är också de barn som är i allra störst behov av att vara närvarande i skolan för att ta del av utbildningen.
Frånvaro i skolan är inte bara en fråga för skolväsendet. De barn som inte får tillräckligt stöd hemifrån måste mötas av ett samhälle som har höga förväntningar och ställer krav.
|
Noria Manouchi (M) |
|