Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och tydliggöra hur RUT-avdraget kan appliceras i olika boendeformer med gemensamt serviceutbud och tillkännager detta för regeringen.
Rutavdraget infördes 2007 bland annat i syfte att möjliggöra för fler arbetstillfällen inom hushållsnära tjänster. Branschorganisationen Almega gjorde i början av 2018 en branschsammanställning där man konstaterar att ruttjänsterna omsatte över 10 miljarder kronor 2017 och ca 30 000 personer kunde antas vara anställda inom rutföretag. Samma år begärda också ca 890 000 personer avdrag för ruttjänster.
Enligt statistik från SCB är det framförallt äldre som anlita ruttjänster, en av sex över 75 år använde ruttjänster 2016.
Parallellt med att ruttjänsterna ökar sker också en internationell trend med bostäder med ökat serviceutbud för äldre, på engelska kallat ”Assisted living”. Det rör sig inte om så kallade särskilda boenden med ett vård- och omsorgsinnehåll som är skattefinansierat utan är snarare att likna vid de seniorboenden och ”55+”-boenden som finns i Sverige men med ytterligare utökat serviceutbud.
Det kan till exempel handla om bemannad reception, gemensamhetslokaler där man kan umgås eller äta mat och gemensamma trädgårdar. Modellen är vanlig bland annat i Nordamerika och fenomenet har också börjat dyka upp i Sverige. Affärsmodellen fungerar så att man äger eller hyr sin bostad och betalar avgift eller hyra för den. På det köper man också ett servicepaket som kan differentieras på olika sätt beroende på den boendes efterfrågan och utbudet i bostadshuset.
Dock uppstår problem kring gränsdragningar då en del av tjänsterna anses uppfylla kriterierna för rutavdrag medan andra inte gör det, exempelvis tillåts rutavdrag för trädgårdsskötsel i den egna trädgården men inte i en gemensamhetsträdgård. Samma sak gäller exempelvis tvätt, finns tvättmaskinen i lägenheten ger den rutavdrag men finns maskinerna någon annanstans kan inte rutavdrag medges. Därför är delar av serviceavgiften avdragsgill för rut, delar är det inte och vissa delar hamnar i en gråzon.
Sverige har en allt mer åldrande befolkning samtidigt som vi har en bostadsmarknad där många äldre bor kvar i stora hem samtidigt som många barnfamiljer på grund av höga priser bor i mindre lägenheter. Kan man öka utbudet av olika typer av seniorboenden med olika serviceutbud sätts också flyttkedjor igång som gagnar bostadsmarknaden samtidigt som många äldre går från att bo ensamma till att bo i en gemensamskap – till gagn både för individen och samhället.
Sådana här typer av boenden innebär också fler arbetstillfällen där äldre kan gå ihop och köpa tjänster som de var för sig inte har råd med och som därför inte skulle utföras.
Ett sätt att underlätta och stimulera tillkomsten av fler sådana här boendetyper skulle därför kunna vara att se över och tydliggöra hur rutavdraget kan appliceras på denna typ av boenden.
|
David Josefsson (M) |
|