Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den tilltalade som påstår sig ha en lägre ålder för att åtnjuta straffrabatt bör bära den huvudsakliga bevisbördan för sitt påstående, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Den så kallade ungdomsrabatten, det vill säga att unga gärningsmän får lägre straff, vid grova brott har på senare tid ifrågasatts i den allmänna debatten.
En annan aspekt av samma fråga handlar om att gärningsmän idag kan uppge en lägre ålder än sin verkliga ålder och därigenom undgå att få ett högre straff eftersom det enligt praxis ankommer på åklagaren att motbevisa deras uppgifter.
Svensk lagstiftning och rättspraxis är idag utformad utifrån premissen att personuppgifter finns registrerade i folkbokföringsregistret och är korrekta och i annat fall att det den tilltalade själv uppger är korrekta uppgifter om inte annat kan bevisas. Tyvärr förekommer det idag felaktiga uppgifter registrerade i folkbokföringsregistret, dessutom finns det tilltalade som inte är folkbokförda i Sverige och som helt saknar giltiga utländska identitetshandlingar eller som har förfalskade handlingar. Det gör att det i vissa fall kan bli svårt att på ett tillfredsställande sätt utreda en tilltalads ålder.
Var bör då bevisbördan ligga på att visa vad som är en korrekt ålder? Idag ligger den hos åklagaren, trots att det är den tilltalade som genom att ange falska uppgifter kan dra nytta av dessa. En grundläggande princip bör därför istället vara att den som påstår något som är påverkande för en dom också i huvudsak bör bära bevisbördan, och att den som påstår en lägre ålder för att därigenom få ett lägre straff också därför får anses bära den huvudsakliga bevisbördan för det påståendet.
|
David Josefsson (M) |
|