Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagen om ordningsvakter och ge kommunerna möjligheter att använda sig av ordningsvakter i större omfattning och tillkännager detta för regeringen.
Allt fler kommuner anlitar ordningsvakter för att upprätta ordning i offentliga miljöer som invånarna upplever som stökiga eller otrygga.
Detta sker som en konsekvens av att polisen, på grund av begränsade resurser, måste prioritera grov brottslighet framför synlighet och brottsförebyggande arbete.
Att kommuner anlitar ordningsvakter är dock grundat i ett undantag (paragraf 3) i lagen om ordningsvakter (LOV). Lagen är från 1980 och firar alltså 40 år. Den är därför också utformad utifrån en helt annan situation, där ordningsvakter framför allt anlitades vid offentliga tillställningar eller i lokaler med serveringstillstånd. Lagstiftaren kunde 1980 rimligen inte föreställa sig att polisbrist 40 år senare skulle göra att kommuner kände sig tvingade att komplettera polisen med ordningsvakter.
Eftersom lagstiftningen är skriven utifrån en annan situation har det medfört att tillämpningen av lagstiftningen skiljer sig åt mellan olika kommuner. I exempelvis Uppsala och Stockholm har polisen givit kommunen förordnande för ordningsvakter över en större geografisk yta.
Alliansen i Göteborg tog tidigt i mandatperioden initiativ till en ansökan om förordnande på fyra tydligt avgränsade och brottsutsatta platser i centrala staden där det dagligen sker våld och öppen droghandel. Först efter flera rättsliga prövningar och förhandlingar med polismyndigheten kunde dock staden få sin ansökan beviljad.
Den 1 augusti började ordningsvakterna patrullera, och under de första fem dagarna genomfördes ett 40-tal ingripanden. Att Göteborg först efter många byråkratiska vändor kunde få tillstånd samtidigt som behovet varit så stort visar att det är dags att den 40 år gamla lagen förnyas efter dagens förutsättningar.
|
David Josefsson (M) |
Marie-Louise Hänel Sandström (M) |