Den 19 oktober 2018 arresterades 21-åriga Alexander Barter i Texas efter att ha skickat ut en annons där han önskade träffa en person han kunde mörda och våldta. Efter mordet var tanken att han skulle ha samlag med kroppen för att senare äta upp den. Annonsen gjorde naturligtvis att polisen intresserade sig för personen, varför en polis tog kontakt med Barter för att sedan utge sig för att vara en pappa villig att erbjuda honom sin minderåriga dotter. De gick med på att träffas och Barter, utrustad med plastpåsar och en kniv, åkte sedan till den angivna platsen för att möta upp pappan och sedan ta med sig sitt offer till en avlägsen plats. Väl på plats mötte han istället poliser, som kunde arrestera honom.
Tack vare brottsprovokation kunde Barter stoppas och tack vare brottsprovokation finns nu också tillräckligt med bevis för att döma Barter för de fruktansvärda brott han tänkt genomföra. I USA har polisen i många år använt sig av den här metoden för att förhindra fruktansvärda tragedier, men i Sverige saknas denna möjlighet.
Hösten 2018 inledde den svenska polisen ett arbete för att undersöka hur personer som dömts för internetrelaterade sexualbrott mot barn kunde bevakas efter att de frigivits, eftersom ungefär tio procent av de som dömts för sexuella övergrepp mot barn återfaller i brott, genom nya domar. I de fall där gärningspersonen utsatt flera barn alternativt barn som de inte känner är risken för återfall ännu högre, enligt en forskare vid Rättsmedicinalverket. Dels som följd av att polisen inte kan använda sig av brottsprovokation, men också då de saknar möjligheten att ta reda på personernas telefon- eller internetabonnemang finns stora svårigheter. Rådande lagstiftning begränsar polisens möjlighet att följa tidigare dömda för att se om de tar kontakt med barn på nytt. Det är fullkomligt oacceptabelt, varför Sverige bör tillåta polisen att använda sig av brottsprovokation i de fall det anses rimligt samt se över möjligheten att utvidga polisens möjlighet till övervakning av tidigare dömda.
Det finns en lång rad kameror som monterats upp som en följd av bland annat införandet av trängselskatt i Stockholm, men det finns även kameror på Öresundsbron, vilka har hjälpt Malmöpolisen när behov av utökad övervakning uppstått (exempelvis under pågående utredning av stulna bilar som sedan lämnat landet). I fallet med kamerorna vid Öresundsbron begär polisen med hjälp av en förundersökningsledare ut bilder av bilar, vilket också bidrar till polisens arbete. Ett liknande upplägg finns vid Svinesundsbron mellan Sverige och Norge.
Att polisen använder sig av befintliga kameror för att förhindra brottslighet, få hjälp vid en pågående utredning eller för att enklare få fast en gärningsman kan tänkas vara en självklarhet för de flesta svenskar, men så är dessvärre inte fallet.
Inte minst vid allvarligare typer av brottslighet är stödet från allmänheten stort för att polisen ska kunna använda redan förekommande kameror varför det är extra viktigt med en tydlig lagstiftning på området. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att återkomma med förslag för att säkerställa polisens möjlighet att enklare och snabbare kunna använda sig av befintliga kameror i de fall de utreder, följer eller försöker stoppa ett pågående brott.
|
Markus Wiechel (SD) |
|
|
Alexander Christiansson (SD) |
Jennie Åfeldt (SD) |
|
Mikael Strandman (SD) |
|