Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsynsansvaret av skjutbanor ska övervägas att flyttas från polisen och tillkännager detta för regeringen.
På senare tid har besiktning av skjutbanor gjorts runt om i landet. Flera har fått stänga. Det finns över 600 000 vapenägare i Sverige som jagar och utövar sportskytte i olika grenar. Jakt och sportskytte är djupt förankrade i det svenska samhället och en del av folkrörelserna. För många människor är jakten en livsstil och kan avgöra valet av bostadsort, och jägarna måste kunna sköta landets viltvård. Även det renodlade sportskyttet engagerar många och har en traditionell koppling till polisen, totalförsvaret och idrottsrörelsen. Detta ska värderas högt, inte nedvärderas genom inskränkningar. Skyttet är en viktig grund för totalförsvaret, både för upprätthållande av kompetens och för utveckling av densamma.
Under 50 år låg kontrollen av skjutbanor på skytterörelsen genom Statens skytteombud (SSO) men har sedan avvecklingen av organisationen legat på polisen. Tillsynen och samarbetet fungerade bra med SSO men sedan det övergick till polisen har det inneburit stora problem för skytteföreningarna. Vissa banor har tvingats stänga då polisen inte utför besiktningen i tid. Andra har ålagts kostsamma åtgärder trots att de tidigare bedömts som säkra. Det är anmärkningsvärt att en bana som tidigare bedömts som säker sedan år 1942, helt plötsligt skulle behöva byggas om för hundratusentals kronor för att säkerheten ska bibehållas. Polisen har dessutom infört egna regler som gjort att rörligt eller liggande skytte (skidskytte, dynamiskt skytte, PPC och fältskytte) inte har kunnat utövas på vissa banor. Polisen har även försökt få utökade befogenheter inom området där man begärt att få inspektera tillfälliga skjutplatser, vilket felaktigt kallats ”tillfälliga skjutbanor” eftersom en skjutbana är en permanent anläggning, stationer vid en jaktstig eller vid fältskyttetävlingar som är högst tillfälliga upplagda banor. Denna begäran har dock inte beviljats. Skulle polisen få dessa utökade befogenheter skulle det med största sannolikhet innebära mycket stora problem och begränsningar för jakt- och sportskyttet.
Det är viktigt att förutsättningarna för jakt- och sportskyttesverige utformas efter behovet. Inte minst för att uppmuntra utövandet eftersom det är oerhört viktigt för Sverige att det finns utifrån flera olika perspektiv.
Det ska i lagen kring skjutbanor inte finnas utrymme för Polismyndigheten att ta fram föreskrifter och allmänna råd som kan försvåra eller stoppa sportskytte eller jakt.
För att frigöra resurser för polisen så att de bättre kan bekämpa brott och samtidigt uppmuntra och förenkla utövandet av sportskytte och jakt anser jag att tillsynen av skjutbanor bör flyttas från polisen till annan lämplig myndighet, förslagsvis till den framtida jakt- och viltvårdsmyndigheten. Till dess den är på plats får annan myndighet ta över ansvaret, förslagsvis Länsstyrelsen eller till kommunerna.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|