Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka offentliga nudginginsatser som kan vara rimliga att arbeta med för att nå klimatmålen och tillkännager detta för regeringen.
Klimat- och miljöpolitik domineras ofta av två typer av åtgärder, ekonomiska incitament (skatter och subventioner) eller administrativa regleringar (förbud och lagstiftning). I de flesta fall är dessa styrmedel de bästa att använda sig av, men det kan finnas områden då det passar sig bättre att jobba med normförändrande verksamhet.
Nudge betyder ”putta” och nudging handlar om att försiktigt leda människor i en viss riktning, utan att använda varken morot eller piska. Istället arrangerar man en valsituation så att det önskvärda beslutet blir det som är lättast att fatta. Nudging har diskuterats mer och mer de senaste åren och har blivit något av en trend i europeiska länder.
Metoden kan vara allt ifrån att rama in information på ett visst sätt (energimärkning t ex) till fysiska åtgärder så som tydligare åtskillnad mellan olika sorteringskärl.
Regeringen bör utreda inom vilka delar av sin politik som man kan använda nudging i större utsträckning. Det skulle kunna ha en roll att spela i exempelvis infrastrukturplaneringen, i människors val av fordon och i de offentliga köken.
|
Lorentz Tovatt (MP) |
|