Miljöpartiet står fast vid tron på ett Sverige som värnar asylrätten och välkomnar människor i behov av skydd. En human migrationspolitik är också en politik som ger goda förutsättningar för dem som får skydd att etablera sig i Sverige. Det måste finnas goda förutsättningar för alla som bor i Sverige att vara en del av vårt gemensamma välfärdsbygge. Vi tror på en etableringspolitik som utgår från sådana reformer som mest effektivt leder till försörjning och ett självständigt liv.
Alla som kommer till Sverige är olika och har olika förutsättningar. Det som på lång sikt bäst främjar människors lika möjligheter är generella åtgärder som riktar sig till alla människor i samhället. Grunden är en bra och jämlik skola för både barn, ungdomar och vuxna, men även insatser inom områden som arbetsmarknad, utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder är centrala för integrationen. Dessa åtgärder måste kompletteras med riktade åtgärder för nyanlända för att underlätta en snabb etablering på arbetsmarknaden. Särskild vikt behöver läggas vid kvinnors väg till egen försörjning.
Miljöpartiet vill att människor ska vara med och bidra och utvecklas så fort som möjligt efter att de kommit till Sverige. För att det ska bli verklighet behöver nyanlända lära sig svenska och komma i arbete eller utbildning ännu snabbare än idag. Därför vill vi att asylsökande ska ha möjlighet att vara sysselsatta under hela asyltiden och att svenskundervisning ska påbörjas redan dag ett. När en person fått besked om uppehållstillstånd påbörjas etableringstiden som behöver bli mer flexibel och individanpassad. Då kan människor få det stöd att komma ut på arbetsmarknaden, lära sig svenska, vidareutbilda sig, validera sin utbildning eller starta företag som de behöver utifrån sina egna förutsättningar och tidigare erfarenheter. För att påskynda och underlätta nyanländas etablering i arbetslivet vill Miljöpartiet därför:
En allvarlig konsekvens av att familjer inte kan återförenas och att tillfälliga uppehållstillstånd utfärdas istället för permanenta är att detta enligt flera undersökningar leder till ökad psykisk ohälsa hos den enskilda. Ovissheten om framtiden och hur länge man kommer att få stanna, oron över familjemedlemmar som man inte kan återförenas med och en försämrad psykisk hälsa gör det svårt för många nyanlända med tillfälliga uppehållstillstånd att fokusera på studier och jobb. En undersökning från Röda Korset visar även att personer som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd känner osäkerhet kring om det är värt att satsa på språk och andra studier när de inte vet om de kommer att få stanna här.
Dagens reglering av uppehållstillstånd och familjeåterförening bidrar också till att kortsiktiga val premieras framför mer långsiktiga. Arbetsförmedlingen menar till exempel att den tillfälliga lagen ger incitament för nyanlända att ta lågkvalificerade arbeten snarare än att validera eller komplettera sin utbildning. Detta eftersom en anställning öppnar upp möjligheter till både permanent uppehållstillstånd och familjeåterförening. En konsekvens av det här är att matchningen på svensk arbetsmarknad försämras, då högutbildade nyanlända riskerar att tränga undan personer med lägre utbildning från de jobb som har lägre kvalifikationsgrad.
Den restriktiva lagstiftningen motverkar alltså de stora satsningar som görs för att snabba på etableringen. Att nyanlända personer som beviljas uppehållstillstånd får en bra start i Sverige och ges goda förutsättningar för en snabb etablering är avgörande för att de ska komma i arbete och bli självförsörjande – och för att Sverige ska klara av att växa på ett bra sätt. Därför menar Miljöpartiet att det är avgörande för integrationen att återinföra permanenta uppehållstillstånd och att underlätta familjeåterförening.
Att få möjligheten att lära sig svenska med en gång man kommit till Sverige, få en meningsfull tid som asylsökande och snabbt kunna komma in i samhället när man fått uppehållstillstånd, stärker individens möjligheter till etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Vikten av tidiga insatser lyfts fram i både forskning och utredningar, bland annat från Långtidsutredningen, Riksrevisionen och OECD. Under Miljöpartiets tid i regering har många reformer gjorts för att bättre förbereda för nyanländas etablering redan under asyltiden. Bland annat har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att erbjuda asylsökande en kompetenskartläggning, bättre möjligheter att skaffa bankkonto som asylsökande har införts och en mottagandeutredning har tillsatts.
Att lära sig det svenska språket är nyckeln till en framgångsrik integration. Sedan 2016 har studieförbunden och folkhögskolorna kunnat ansöka om statsbidrag för att genomföra undervisning i svenska och samhällsorientering, så kallad Svenska från dag ett. Intresset från både anordnare och deltagare har varit stort och verksamhet har anordnats i de flesta kommuner. Vi vill att svenskundervisning för asylsökande görs till en obligatorisk del av mottagningen av asylsökande och erbjuds alla asylsökande från dag ett. Vi vill också ytterligare stärka samhällsintroduktionen med jämställdhet och mänskliga rättigheter i fokus.
Mottagandeutredningen lämnade sitt slutbetänkande Ett ordnat mottagande – gemensamt ansvar för snabb etablering eller återvändande (SOU 2018:22) 2018. På området tidiga insatser underströk utredningen bland annat att ansvaret för att anordna svenskundervisning och samhällsinformation bör ligga på kommunen och att insatserna bör påbörjas så snart som möjligt efter att den asylsökande har anlänt. Asylsökande bör också erbjudas arbetsmarknadsinriktade insatser som ger kunskap om och kontakter med arbetsmarknaden samt aktiviteter som syftar till att motverka passiv väntan i de fall asylärendet drar ut på tiden. Betänkandet har varit ute på remiss och bereds nu inom Regeringskansliet. Det är av stor vikt att fler åtgärder kommer till stånd för att mottagandet av nyanlända ska främja en framtida etablering redan från dag ett.
När en person fått besked om uppehållstillstånd påbörjas den tvååriga etableringstiden. Etableringsprogrammet syftar till att personer ska lära sig svenska, etablera sig på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning. Den genomsnittliga tiden det tar för en nyanländ person att etablera sig i utbildning eller arbete överskrider dock dessa två år med råge.
Miljöpartiet har i regering medverkat till väldigt stora satsningar på att nyanlända fortare ska komma i arbete, lära sig svenska och integreras i samhället. Det har bland annat handlat om ett flertal åtgärder för att underlätta validering av nyanländas utbildningar och kunskaper, möjligheter att komplettera en utbildning för att den ska vara gångbar på den svenska arbetsmarknaden, snabbspår för människor med kompetenser inom bristyrken och att anpassa etableringsprogrammet till att bättre likna andra arbetsmarknadspolitiska program genom att till exempel ställa samma krav på aktivitet och aktivt arbetssökande.
Nu genomförs även satsningen på intensivår med målet att deltagarna ska komma i arbete redan inom ett år. Intensivåret ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och bestå av en kedja av språkintensiva och yrkesnära insatser under en relativt kort sammanhängande period. Det kan handla om insatser som yrkesrelaterad sfi, utbildning, praktik, samhällsorientering och mentorskapsprogram. Både individens egen motivation och förutsättningar att slutföra intensivåret ska avgöra vilka som deltar i insatsen.
Nyanlända kommer också i arbete allt snabbare. Statistik från SCB visar att andelen förvärvsarbetande bland nyanlända successivt förbättrats de senaste tio åren. Till exempel arbetade 60 procent av de nyanlända som togs emot 2011 sju år senare, vilket är en högre andel än för dem som togs emot åren före. Av nyanlända som togs emot i en kommun 2014 arbetade 51 procent efter fyra år och bland dem som togs emot 2015–2017 har andelen förvärvsarbetande ökat i ännu snabbare takt. Ökningen gäller för både kvinnor och män, även om skillnaderna mellan könen är betydande. Samtidigt deltar nyanlända kvinnor i arbetslivet i högre utsträckning i Sverige än i flera andra EU-länder.
Tiden till etablering skiljer sig mycket åt inte bara mellan könen, utan också mellan olika grupper av nyanlända. Asylsökande är givetvis ingen homogen grupp, utan kommer med helt olika förutsättningar och utbildningsbakgrund. Miljöpartiet anser därför att etableringsprocessen i högre utsträckning måste anpassas till individens förmågor och behov. Vi menar att staten framöver bör ta ett större ansvar för etableringsprocessen och göra den mer individanpassad. Den som kan ska redan dag ett erbjudas ett snabbspår till ett yrke i linje med sin förmåga. De som däremot är i behov av vård eller av andra skäl har en lång väg tillbaka till yrkeslivet måste erbjudas en sammanhållen och anpassad etableringsprocess. Det innebär att etableringsprogrammet, liksom statens ekonomiska ansvar, bör kunna vara både kortare och längre än två år. På så sätt ökar möjligheterna till etablering för alla grupper.
Både kvinnor och män ska från samhällets sida mötas av samma förväntningar och ges likvärdiga förutsättningar att kunna försörja sig själva och stå på egna ben genom inträde på arbetsmarknaden. Därför behövs ett tydligt jämställdhetsperspektiv i alla etableringsåtgärder. Arbetsförmedlingen måste också få bättre kunskap om nyanlända kvinnors behov och förutsättningar, samt goda verktyg för att möta dessa.
Det nya coronavirusets spridning över världen och Sverige har medfört svåra konsekvenser för arbetsmarknaden. I dagsläget är det osäkert vilka långsiktiga effekter pandemin kommer att få för nyanländas möjligheter att etablera sig och få ett arbete. Det är angeläget att framåt bevaka konsekvenserna av smittspridningen och samhällets åtgärder med anledning av denna. Ytterligare förstärkning och anpassning av etableringsinsatserna kan behöva göras.
Miljöpartiets utgångspunkt är alltid tilliten till den enskildes förmåga att finna de bästa lösningarna för sig och sin familj. Detta motsäger inte att samhället samlar sina resurser för att exempelvis styra nyanlända till bristyrken. Det är tvärtom att se potential i de människor som erbjuder oss sin tid och sina livserfarenheter.
Vi vet att det är betydligt vanligare att invandrade personer arbetar i yrken som de är överkvalificerade för. Sannolikt uppstår en undanträngningseffekt när många personer med invandrarbakgrund arbetar i yrken som är lägre kvalificerade än deras utbildningsnivå, eftersom det leder till att personer utan gymnasieutbildning får svårare att få de arbeten som inte kräver utbildning. Enligt uppföljningar som tidigare fackförbundet Jusek har låtit göra av invandrade akademikers anställningar (Rätt jobb åt utrikesfödda akademiker) kostar det samhället minst 13 miljarder per år att nyanlända med hög kompetens arbetar i okvalificerade arbeten. Statistik från Eurostat visar dessutom att Sverige tillhör de länder inom EU som har lägst andel så kallade enkla jobb, det vill säga jobb som inte kräver någon utbildning eller endast grundläggande sådan. Detta understryker vikten av att utbildade personer som kommer till landet också har möjlighet att få ett arbete som stämmer överens med utbildningen.
Regeringen har med Miljöpartiet i spetsen genomfört flera viktiga reformer för att förbättra matchningen, exempelvis genom snabbspår för nyanlända med kompetens inom bristyrken och satsningar på validering. Att matchningen inte fungerar på den svenska arbetsmarknaden är ett stort problem och fler insatser behövs för att komma tillrätta med problemet. Därför vill Miljöpartiet utöka extratjänsterna för bristyrken inom välfärden, satsa brett på vuxenutbildningen, i synnerhet för kvinnor och riktat mot bristyrken, och förstärka arbetet med validering av både akademiska och yrkesmässiga meriter från utlandet.
Samtidigt som det är viktigt att nyanlända personer kommer i arbete så snart som möjligt, riskerar en alltför stor press på människor att snabbt kunna försörja sig att leda till att högutbildade hamnar i arbeten som de är överkvalificerade för och lågutbildade helt trängs bort från arbetsmarknaden. Därför måste förändringar i både migrationslagstiftningen, om till exempel permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening, och etableringsinsatserna göras för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden.
Alltför många nyanlända fastnar i lågkvalificerade yrken, trots att de har meriter och kunskaper för avancerade jobb. Samtidigt skriker många branscher efter kvalificerad arbetskraft. Detta är ett enormt slöseri för både individ, företag och samhälle.
Validering är ett viktigt verktyg för att personer som kommer till Sverige ska kunna synliggöra sin kompetens och vid behov få tillgång till den komplettering som krävs för att kompetensen ska motsvara kraven på svensk arbetsmarknad. Validering kan bidra både till att nyanlända personer snabbare får ett jobb, och att de får ett jobb som motsvarar deras kompetens. Att synliggöra och erkänna kunskaper och kompetenser som förvärvats i andra länder kan också bidra till att minska fördomar och diskriminering på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen har ett särskilt ansvar för att nyanlända invandrare erbjuds insatser som främjar en snabb och effektiv etablering. Valideringsdelegationen konstaterade i sitt betänkande Validering – för kompetensförsörjning och livslångt lärande (SOU 2019:69) att även om Arbetsförmedlingens användning av validering har ökat bland annat till följd av satsningarna på snabbspår, är omfattningen av validering fortfarande låg. Dessutom är insatserna mycket skevt fördelade mellan kvinnor och män. Här finns en stor potential att både öka etableringen, göra den mer jämställd och förbättra matchningen på arbetsmarknaden.
Valideringsdelegationen lämnar i sina betänkanden en rad förslag som syftar till att skapa ett sammanhållet och nationellt system för validering. Det handlar bland annat om att utforma en tydlig gemensam definition av validering, ge bättre stöd till branscherna och att förbättra förutsättningarna för valideringen i högskolan. Utredningen vill också att regionerna ges ett tydligt mandat att arbeta med kompetensförsörjning och validering samt att tillgången till validering i komvux ska öka. Miljöpartiet vill göra det lättare att validera både yrkesmässiga och akademiska meriter från utlandet för att underlätta för nyanländas arbetsmarknadsetablering och förbättra matchningen. Vi ser det därför som mycket angeläget att förbättringar på det här området kommer till stånd.
En anställning är inte den enda vägen till etablering på arbetsmarknaden. Företagande är också en viktig väg till sysselsättning och personer med utländsk bakgrund utgör redan idag en betydande del av Företagarsverige. I arbetet med validering och kompetenskartläggning är det viktigt att även uppmärksamma entreprenörskap och erfarenheter av eget företagande som viktiga kompetenser som kan ligga till grund för etablering och egen försörjning.
Arbetsintegrerande sociala företag har som övergripande ändamål att integrera människor som står långt från arbetsmarknaden. Företagen skapar inte bara nya arbetstillfällen utan erbjuder även arbetsträning och rehabilitering för att de som deltar i verksamheten ska kunna få arbete hos andra arbetsgivare. De drivs ofta som arbetskooperativ och återinvesterar i huvudsak sina vinster i den egna verksamheten.
Arbetsintegrerande sociala företag spelar en viktig roll i samhället genom att de skapar möjligheter för grupper långt från arbetsmarknaden att få ett arbete. Bland annat Tillväxtverket har konstaterat att arbetsintegrerande sociala företag har fördelar som är särskilt bra för målgruppen nyanlända och långtidsarbetslösa utrikesfödda personer. Efter att ha följt ett antal projekt har de sett att individen utvecklar både språket och förmågor som behövs på arbetsmarknaden, samtidigt som företagens verksamhet också utvecklas. Verksamheterna stimulerar dessutom till ledarskap och entreprenörskap, vilket i sin tur bidrar till att skapa nya jobb.
En utmaning för de arbetsintegrerande sociala företagen är de byråkratiska hinder som står i vägen vid rekrytering av deltagare. Det tar även ofta tid att få företaget att stå på egna ben. Miljöpartiet anser att det är väldigt angeläget att de hinder som finns undanröjs så att de arbetsintegrerande företagen kan vara en möjlig ingång till arbetsmarknaden för fler nyanlända personer. Vi vill även se att det införs lagstiftning kring formen för arbetsintegrerande företag, samt att Arbetsförmedlingen ska anvisa personer till dessa företag i högre utsträckning. Detta sker i dagsläget alldeles för sällan med tanke på de behov som finns och på den potential som verksamheterna har.
Att kunna förstå och uttrycka sig på svenska är en förutsättning för att kunna delta i samhällslivet fullt ut. En sfi-undervisning av god kvalitet är av stor vikt för att underlätta språkinlärningen och främja nyanländas etablering, både på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Även det stora arbete som det civila samhället genomför med språkkurser och andra insatser är betydelsefullt för att erbjuda möjligheter att lära sig språket på flera olika arenor.
Regeringen har genomfört ett flertal insatser för att stärka sfi-utbildningen och underlätta för individer att kunna kombinera språkstudier med andra studier eller arbete. Sedan 2016 har regeringen också stimulerat kombinationsutbildningar av sfi och andra kurser inom komvux genom statsbidraget för regionalt yrkesinriktad vuxenutbildning (yrkesvux). Då sfi och yrkesutbildning integreras kan språkinlärning ske naturligt och delvis bli en effekt av yrkesutbildningen. Yrkeskunskaper och språkinlärning går hand i hand, och förstärker varandra. Skolverket har sett att sådana kombinerade utbildningar har flera positiva effekter, såsom högre utbildningskvalitet, snabbare progression och färre avhopp.
Ett nära samarbete mellan skola och arbetsliv kring utbildning och kompetensbehov gör utbildningen relevant för arbetslivet och säkerställer att man arbetar mot utbildningsmålen på arbetsplatsen. Samarbete med de lokala företagen ökar också elevernas möjligheter till anställning efter avslutad utbildning och företagens tillgång till rätt kompetens.
Miljöpartiet vill att nyanlända personer ska ha goda möjligheter att lära sig svenska redan under asyltiden, liksom under föräldraledighet. Vi vill också se en mer flexibel och individanpassad sfi av hög kvalitet. Sfi kan med fördel innehålla fördjupad samhällsinformation och studie- och yrkesvägledning som motverkar stereotypa yrkesval.
Förstaspråkets betydelse för lärande, förståelse och meningsskapande är väl belagd i både svensk och internationell forskning. Möjligheten till modersmålsundervisning för både barn, elever och vuxenstuderande bör därför stärkas, inte minst i syfte att främja språkinlärning och etablering.
Utrikes födda kvinnor är den grupp som i lägst utsträckning deltar på arbetsmarknaden och kvinnors etablering tar generellt sett längre tid än männens. Det beror bland annat på att kvinnor ofta tar ett större ansvar för familjen och tar hand om barnen i större utsträckning när de är små. Men mycket tyder också på att de utsätts för diskriminering av både arbetsgivare och myndigheter i högre utsträckning än andra grupper. Målet måste vara att alla som kan ska arbeta. Därför behöver särskilt fokus läggas på nyanlända kvinnors väg till egen försörjning.
Miljöpartiet har i regering drivit på för att kvinnor som tar hand om små barn samtidigt ska kunna studera svenska. Vi har även stärkt lågutbildade kvinnors möjlighet till en snabb etablering, bland annat genom att begränsa rätten att retroaktivt ta ut föräldrapenning för äldre barn. Den särbehandling av utrikesfödda kvinnor när det gäller etablerings- och arbetsmarknadsinsatser som dokumenterats är helt oacceptabel. Som ett led i att förändra detta har Arbetsförmedlingen getts tydliga direktiv i sitt regleringsbrev om att alla etableringsåtgärder ska ha ett jämställdhetsperspektiv. Men mer måste göras för att förbättra kvinnors etableringsmöjligheter.
Det handlar dels om bättre utformade insatser och ett jämställt bemötande, dels om att hitta fungerande vägar att nå ut till de kvinnor som idag har lite kontakt med myndigheter och samhälle. De satsningar som gjorts på verksamheter där föräldralediga tillsammans med barnet kan lära sig svenska är ett exempel på verktyg för att möta dessa kvinnor. För att det ska få effekt måste dock även etableringsinsatserna i övrigt anpassas till kvinnors situation och levnadsvillkor i högre utsträckning, med utgångspunkt i att alla ska ha en egen försörjning.
Idag deltar barn med utländsk bakgrund i förskolan i betydligt lägre utsträckning än barn med svensk bakgrund. Det är av stor vikt att förskolan kommer alla barn till del, i första hand eftersom den har stor betydelse för barns utveckling men också för att möjliggöra för fler kvinnor med utländsk bakgrund att arbeta eller studera. Miljöpartiet är angelägna om att den utredning om fler barn i förskolan för bättre språkutveckling i svenska som ska presenteras i slutet av november, faktiskt leder till konkreta insatser för att öka deltagandet i förskolan bland alla barn.
Miljöpartiet vill stärka etableringen för utrikes födda kvinnor och verka för att etableringsinsatserna blir jämställda. Vi vill öka antalet platser på komvux och folkhögskola med särskilt fokus på nyanlända kvinnor, tillgängliggöra utbildning under asylprocessen och lägga ett särskilt fokus på nyanlända kvinnor i de moderna beredskapsjobben. Vi vill också underlätta för fler öppna förskolor med språkstöd och kompensera för föräldraledighet i etableringen så att den som varit hemma med barn ändå får ta del av hela etableringstiden. Därutöver vill vi att anhöriginvandrare till svenska medborgare ska ha rätt till etableringsinsatser samt stärka samhällsintroduktion med jämställdhet och mänskliga rättigheter i fokus.
Ett hinder för nyanländas etablering är de förutfattade meningar och den diskriminering som förekommer i samhället. Upprepade studier har exempelvis visat att personer med utländskt klingande namn har sämre chanser att bli kallade till en jobbintervju, och att utomeuropeisk bakgrund är en av flera faktorer som riskerar att leda till att jobbet går till en annan sökande. Det finns också tydliga kopplingar mellan inkomst och etnisk bakgrund, även när personer med likvärdig utbildning jämförs.
Sverige har återkommande fått kritik från Europarådet, FN och European Network Against Racism på grund av att vi saknar både kartläggande och uppföljande siffror rörande vilka grupper i det svenska samhället som egentligen diskrimineras. Undantaget kön och ålder går de diskrimineringsgrunder som finns enligt svensk lag inte att följa upp i den nationella statistiken. Därför vet vi inte heller exakt hur utbredd diskrimineringen på arbetsmarknaden är, men vi vet att den är omfattande och drabbar både utrikes födda personer och deras barn som föds och växer upp i Sverige.
För att motverka diskriminering och främja ett jämlikt bemötande, krävs att hela samhället involveras i arbetet. Det krävs också en stark diskrimineringslagstiftning och en stark diskrimineringsombudsman. Miljöpartiet har i regering stärkt arbetet och ökat anslagen mot rasism och diskriminering. Vi vill fortsätta det arbetet genom att införa skarpare möjligheter till sanktioner mot arbetsgivare som diskriminerar, satsa på antidiskrimineringsbyråer och stärka civilsamhällets långsiktiga förutsättningar. Det handlar om att diskriminering måste kosta för de som diskriminerar, samtidigt som samhällets arbete mot diskriminering måste få kosta.
|
Leila Ali-Elmi (MP) |
|
|
Annika Hirvonen Falk (MP) |
Janine Alm Ericson (MP) |
|
Mats Berglund (MP) |
Camilla Hansén (MP) |
|
Anna Sibinska (MP) |
Pernilla Stålhammar (MP) |
|
Johanna Öfverbeck (MP) |
|