Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om allas rätt till semester och tillkännager detta för regeringen.
Vi har inte alltid haft rätt till semester i Sverige. Det var 1938 som rätten infördes och har ökat från två veckor till att numer vara 25 betalda arbetsdagar per år. Men om vi ser på hur det ser ut i samhället i dagsläget är det stora grupper som inte har rätt till semester för att de inte lönearbetar. Arbetslösa förväntas t ex vara arbetssökande på heltid. Personer som har försörjningsstöd kan utöver arbetssökandet i sig även förväntas ingå i olika dagliga aktiviteter. Nyanlända som ingår i etableringsprogrammet likaså. Och gruppen personer som är verksamma inom daglig verksamhet har ingen rätt till semester.
Miljöpartiet anser att rätten till semester bör gälla alla, och rätten bör gälla minst 4 aktivitetsfria veckor per år. Det är inte rimligt att de som idag står utanför ska ha krav på sig om heltidsplanerad aktivitet året om för att få ekonomisk ersättning. Alla människor behöver tid för återhämtning oavsett aktivitet. Detta även viktigt ur ett barnperspektiv, att ha möjlighet att få vara ledig och kanske resa bort eller åtminstone göra något tillsammans med lediga föräldrar. Vi är dessutom övertygade att den psykiska hälsan i grupperna ovan skulle bli bättre av detta. Vilket säkerligen sågs som ett argument för de arbetande en gång i tiden.
|
Leila Ali-Elmi (MP) |
|