Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige behöver införa nationella riktlinjer för förlossningsvården där det ska framgå att antalet centrum för riktigt svåra förlossningsskador behöver öka i antal och spridas geografiskt i landet samt inrätta en specialinriktad kompetenssatsning för att öka kompetensen hos fysioterapeuter kring obstetrik och tillkännager detta för regeringen.
Under hösten 2019 kom beskedet att kvinnokliniken i Linköping inte klarar av att ta emot fler egenremisser. Kvinnokliniken i Linköping är specialiserad på svåra förlossningsskador. Den typen av klinik finns endast i Linköping och i Huddinge. Väntetiden för att få hjälp är med andra ord mycket lång. All vård ska ha ambitionen att vara jämlik, dvs. oavsett var du bor i Sverige ska du ha samma rätt och möjlighet till vård. Detta är tyvärr långt i från sant vad gäller eftervården vid svåra förlossningsskador.
Eva Uustal, en av de mest erfarna och erkända läkarna och forskarna i frågor om eftervård efter förlossningar, har bland annat i en tidningsintervju från 2019 framhållit att det behövs ett bäckenbottencentrum i varje region för att kvinnor ska slippa långa resvägar och korta ned köerna. Uustal konstaterar också att det fortfarande finns för lite forskning om förlossningsskador generellt och om bäckenbottenskador och bristningar specifikt.
Argumenten för att inrätta fler centrum bör naturligtvis ställas emot frågan om regionernas självbestämmanderätt. Det kan också finnas en fara med att inrätta alltför många centrum samtidigt som kompetent personal saknas. Situationen som den ser ut idag med alltför långa köer och en icke adekvat vård för kvinnor måste dock väga tyngst.
Fysioterapeuter är en yrkesgrupp som kan spela en större roll i eftervården för svåra förlossningsskador. Men då krävs en generell kompenshöjning i kombination med specialisering inom obstetrik
|
Maria Nilsson (L) |
|