Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredning om hur markägare kan skyddas samtidigt som allemansrätten bevaras bör övervägas och tillkännager detta för regeringen.
Den svenska allemansrätten innebär att alla som bor i och besöker Sverige kan röra sig fritt och njuta av vår natur. Man får bada vid stränder, vandra, plocka blommor, bär och svamp såvida de inte är fridlysta, åka båt, förtöja båten och campa för att övernatta något dygn. Allemansrätten bjuder på stor frihet men den innebär också ett ansvar gentemot markägare och vår natur. Det sistnämnda leder oss in på att det på senare tid blivit allt vanligare att olika aktörer har börjat använda allemansrätten som en möjlighet utföra att utveckla sitt företag genom olika naturupplevelser och kurser. Myndigheter utför provtagningar, utför utredningar etc. Aktiviteter kan utföras gång på gång och sättas i system flera dagar i sträck eller upprepade gånger i veckan, där man kan hävda att aktiviteten med en grupp avslutas efter ett dygn. Sedan att det kommer en ny grupp med samma företag spelar ingen roll, markägaren har i princip ingenting att säga till om med hänvisning till allemansrätten. Många gör detta utan att informera eller fråga markägaren om lov, vilket heller inte är ett krav. Att en markägare ska tillfrågas eller åtminstone informeras borde vara ett krav, åtminstone när marken som utnyttjas genom allemansrätten ligger i nära anslutning till bostaden. Det bör utredas hur markägaren kan skyddas samtidigt som allemansrätten bevaras.
|
Sofia Westergren (M) |
Sten Bergheden (M) |