Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till anpassad kapitalvinstbeskattning av en ägd bostad efter den tid som den varit i säljarens ägo och tillkännager detta för regeringen.
Av de som har fyllt 65 år bor över hälften i ett hus som de själva äger, och man har ofta bott i detta hus i upp till 30 år. Men huset är sällan anpassat så att man kan röra sig obehindrat och undvika trappor och avsatser.
Många äldre som äger sitt hus har låga boendekostnader. Lånen är nedamorterade till en låg nivå i förhållande till bostadens marknadsvärde. Låneräntorna är avdragsgilla, fastighetsavgiften är låg och generösa rotavdrag kan utgå om man behöver reparera något i huset.
I denna situation är många friska pensionärer gynnade. Men för en del är detta boende ett bekymmer när krämporna sätter in. Det gäller särskilt ensamstående. Fastighetsunderhåll, den egna hälsan och ofrivillig ensamhet är orosmoln. Många seniorer kan känna sig ”inlåsta” i sin egen bostad. Det är den viktigaste förklaringen till att seniorhushåll bor stort, på 80 kvadratmeter per person, medan genomsnittet i befolkningen är 42 kvadratmeter per person.
Om någon i denna situation beslutar sig för att sälja sitt hus till marknadsvärdet uppstår en kapitalvinst som gör att det som blir över efter försäljningen inte nödvändigtvis räcker till insatsen i en ny ersättningsbostad i ett seniortillgängligt flerbostadshus. Om kapitalvinstbeskattningen var lägre än idag – på grund av att man ägt bostaden i mer än 15 år eller längre – vore det gynnsamt både för senioren och för samhället. För den enskilde senioren ökar tryggheten i en boendegemenskap och för kommunen blir det enklare att utföra framtida hemtjänst och eventuell hemsjukvård.
Regeringen bör därför överväga att anpassa kapitalvinstbeskattningen av en ägd bostad efter den tid som den varit i säljarens ägo. Ju längre tid man ägt sin bostad, desto lägre skatt. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Ann-Britt Åsebol (M) |
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) |