Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringar i minerallagen och tillkännager detta för regeringen.
Sveriges framtida behov av elektricitet kommer att öka kraftigt när samhället i allt högre utsträckning elektrifieras. För såväl industrin och företagen i stort som hushållen är det viktigt att elförsörjningen är stabil och långsiktig. Det kommer att vara helt nödvändigt att bygga ut kärnkraften i framtiden.
Trots att Sverige har 27 % av Europas uranfyndigheter i vår berggrund – inte minst är förekomsten hög i alunskiffrarna i fjällkedjans randområden, Skåne, Billingen i Västergötland, Östergötland, Närke och på Öland – är det i dagsläget inte lagligt att bryta uran i Sverige.
Det finns således goda skäl att tro att uranbrytning nu och i framtiden skulle kunna vara lönsamt. Inte minst vore det också ur säkerhetssynpunkt positivt om Sverige kunde vara självförsörjande på uran. Dessutom skulle det kunna vara en bra exportmöjlighet till andra länder som också vill ställa om sin elproduktion till att bli fossilfri.
Sedan ändringen i minerallagen, som innebär att uran tas bort ur uppräkningen av koncessionsmineral i 1 kap. 1 § 1 minerallagen, trädde i kraft 1 augusti 2018 är det inte längre möjligt att få tillstånd för undersökning av uranfyndigheter eller bearbetning av desamma. Minerallagen borde därför återgå till sin ursprungliga lydelse avseende uran som gällde innan ändringen 1 augusti 2018 så att uranbrytning åter blir möjligt i Sverige.
|
John Weinerhall (M) |
Viktor Wärnick (M) |