Ny teknik och nya värderingar gör att samhället kommer att förändras oberoende av vilka klimatmål vi i Sverige ställer upp. Det är lönsamma företag och framsynt politik som löser utmaningarna i den nationella och internationella klimatomställningen.
Därför måste styrmedlen vara effektiva för de problem de ska åtgärda, samtidigt som negativa bieffekter så långt som möjligt måste undvikas. På så sätt byggs förtroende och tillit bland allmänhet och företag för en långsiktigt hållbar utveckling. Den viktigaste förutsättning för att målen ska kunna realiseras är att viljan finns. Många människor, företag och hela branscher ställer upp bakom klimatmålen, men det kommer inte att räcka om inte spelplanen förändras, det vill säga lagar och regler.
För att det inte ska leda till ineffektiv resurshantering krävs en helhetssyn där olika politikerområden samspelar för att både klimatmål och andra samhällsmål ska kunna uppnås. Dagens samhällsplanering har att hantera motstridiga intressen. Suboptimeringar och långa handläggningstider är i hög grad beroende av ett stort antal decentraliserade nationella, regionala och kommunala beslut, regelverk och praxis. Resultatet avgörs i vardagen vid den löpande tillämpningen av regelverk, vid tillståndsgivning och uppföljning. Den politiska styrningen måste ha förmåga att få myndigheterna att se helheten och slutmålet för de åtgärder som behöver vidtas för att omställning ska lyckas.
Teknikskiften kommer även att påverka enskilda företag och individer. Utformningen av klimatpolitiken måste därför ske med en hög grad av delaktighet från en bredd av intressen och samhällsaktörer. Delaktighet har också betydelse för klimatpolitikens förankring och därmed förmåga att vara politiskt möjlig.
Därför bör en sammanhållen klimatpolitik omfatta insatser som främjar internationell konkurrenskraft och därmed sysselsättning i Sverige. Samtidigt som ambitionen är att verka för social och regional rättvisa.
|
Patrik Engström (S) |
|
|
Roza Güclü Hedin (S) |
Maria Strömkvist (S) |