Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minkar som föds upp för pälsproduktion ska hållas på ett sådant sätt att de bör kunna utöva sitt naturliga beteende och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige föds cirka 500 000 minkar varje år upp för sin päls. Avlivningen sker efter att minkarna levt hela sina liv i små burar med koldioxid.
Djurskyddslagens paragraf om rätt till naturligt beteende ska självklart också omfatta djuren på Sveriges minkfarmer. Minkarnas levnadsvillkor måste förbättras genom bland annat tillgång till vatten för minkarna att simma i. Så är det inte i dag.
Sveriges Veterinärförbund har tidigare slagit fast att minkar på pälsdjursfarmar inte kan få utlopp för sina naturliga beteenden och att det medför ett stort lidande för djuren. På djurparker bör minkar hållas i stora inhägnader med tillgång till möjlighet att simma eftersom det är ett naturligt beteende.
Det är svårt att se varför minkar och andra djur lever under olika villkor beroende på vad människans syfte med djurhållningen är. När det gäller naturligt beteende skiljer sig inte minkar på minkfarmer från sina vilda artfränder. Oavsett generationer av avel för päls finns samma beteendebehov kvar.
Det har gått 17 år sedan den statliga pälsdjursutredningen rekommenderade att minknäringen helt eller delvis skulle läggas ner om den inte senast 2010 lyckades leva upp till djurskyddslagens krav.
År 2010 presenterade Jordbruksverket en sammanställning av djurskyddsinspektioner på minkfarmer. Journaler över dödsfall saknades då på drygt 41 procent av farmerna.
Sammanställningar som organisationer gjort årligen sedan dess tyder på att minkarnas dåliga levnadsvillkor enligt inspektionsprotokollen är ett fortsatt problem, trots att Jordbruksverkets nya föreskrifter om bland annat miljöberikning för minkfarmer trädde i kraft 2013–2017. Bland annat förekommer allvarliga brister vad gäller minkarnas boendemiljö såsom dålig luft och trasiga burar som utgör en skaderisk för djuren. Skadade och sjuka djur som inte fått behandling observerades.
Föreskrifterna anger att minkar ska ha miljöberikning där vattenbad är ett exempel bland många saker som minkar behöver. Exemplet om vattenbad för minkarna finns bara som icke-bindande allmänt råd idag. Istället används exempelvis golfbollar och plastmuggar. En forskningsstudie som publicerades 2016 visar att minkar tillbringade mycket tid med att simma, leka och dyka samt patrullera längs vattnet. I naturen lever minkarna nära vattendrag och söker sin föda där. Studiens slutsats är att simvatten är en viktig berikning för minkar på minkfarmer. (Schwartzer et al. Behavioral studies on the use of open water basins by American mink (Neovison vison) Journal of Veterinary Behavior, Volume 13, s. 19–26, 2016) Minkar är också beredda att arbeta hårt för tillgång till simvatten (Mason et al. (2001) Frustrations of fur-farmed mink Nature 420: 35–36, 2001).
Flera andra europeiska länder har striktare regelverk för minkarnas villkor än Sverige, och några länder har helt förbjudit minkfarmning.
Sedan tidigare finns i Europa förbud mot pälsdjursfarmning också i Belgien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Luxemburg, Makedonien, Nederländerna, Serbien, Slovakien, Slovenien, Storbritannien, Tjeckien och Österrike. I vårt grannland Norge ska minkfarmarna vara avvecklade innan 2025. I Finland har Socialdemokraterna i regeringen nyligen uttalat att också de vill avveckla industrin av djurskyddsskäl. I Tyskland och Schweiz ställs krav på simvatten respektive inhägnader istället för burar. Ska den här industrin finnas i Sverige borde det var självklart att också minkarna under det korta liv de har kan leva på ett sätt som påminner om det de lever i naturen.
|
Elin Lundgren (S) |
Kristina Nilsson (S) |