Under sommaren har flera fall inträffat där varg attackerat boskap på fler håll i landet. Det är av största vikt att regeringen agerar och att gränsen mellan en livskraftig vargstam och lantbrukares möjlighet till djurhållning hålls intakt. I Värmland påverkar vargbeståndet dessutom inte bara lantbruket utan också älgstammen.
Älgjakten har en lång tradition bakom sig. Från kungligt nöje till en allmän aktivitet när hösten och mörkret faller på. För många svenskar och kanske framförallt värmlänningar betyder jakten mycket. Det ger rekreation som dessutom starkt bidrar till värdeskapande – som en del av naturbaserad besöksnäring och turism. Den resurs som jakten utgör bidrar till en ökad attraktivitet för landsbygden – och den ska möjliggöra en positiv utveckling för företagen inom besöksnäringen och på landsbygden.
Ett ökat problem är dock att Värmland hyser nästan hälften av vargstammen och de populationerna ofta finns på begränsade ytor i delar av länet, vilket har medfört att älgstammen är begränsad i vissa geografiska områden, så liten så att många jaktlag helt enkelt fått ställa in älgjakten. Det har även på fler håll blivit svårt att bedriva löshundsjakt som är en viktig del av vårt kulturarv.
Kommuninvånare som lever nära vargen känner oro och olust – känslor som måste tas på allvar. Många lantbruksföretagare vittnar också om koncentrationen av vargar, framför allt de som bedriver fårköttsproduktion och som utsätts för attacker av varg trots skyddande rovdjursstängsel, något som är olyckligt både för den enskilda företagaren och för konsumenter då tillgången på ekologiskt närproducerat kött minskar. När verksamheter avvecklas tappas också värdefulla arbetstillfällen i glesbygd och öppna landskap växer igen.
Vårt ekosystem är uppbyggt på både älgjakt och en återhållsam vargstam. Vi ser idag en utveckling där den biologiska mångfalden utarmas när sällsynta och viktiga djur, växter och insekter minskar. Ett kulturlandskap står inför stora förändringar när ängar och betesmarker övergår i tät granskog.
Regeringen har gjort framsteg och fått till en snabbare, mer effektiv och likvärdig beslutsprocess när det gäller möjligheten att överklaga beslut om jakt efter de fem stora rovdjuren, det vill säga björn, varg, järv, lo och kungsörn, till förvaltningsdomstol. Åtgärder har också tagits fram för att förebygga konflikter kring rovdjuren genom ökad tillgänglig finansiering för förebyggande åtgärder och ersättning för viltskador. Även beslut om skyddsjakt tas nu närmare berört område. Alla dessa ändringar välkomnas och det är bra att regeringen verkar ta frågan på allvar. Samtidigt behövs fler åtgärder för att få en bättre balans och acceptans.
Regeringen bör stärka de regionala besluten med ökat lokalt inflytande. Förvaltningen bör ta hänsyn till de socioekonomiska konsekvenserna av våra rovdjursstammar för att säkerställa att jakten och köttuppfödningen inte drabbas. Samtidigt behöver regeringen skapa större förtroende för myndighetsbeslut. De konflikter som finns kring jaktfrågorna idag och som ofta förlamar det verkliga arbetet med att förvalta våra viltstammar och att se till att den svenska traditionen och god sed kring jakt kan upprätthållas behöver motverkas.
Den viktigaste åtgärden är att få en större spridning på vargen i Sverige. Värmland har inom vissa geografiska områden alldeles för stor population. Detta bör innebära att Värmland kan hysa en hanterbar del av den svenska stammen. Föga förvånande vet rovdjuren heller inget om landsgränserna. Därför är det viktigt med ett utökat samarbete med framför allt Norge. Regeringen bör därför också se över möjligheten med samförvaltning av varg med Norge.
|
Mikael Dahlqvist (S) |
|