Små kommuner som har hög andel säsongsarbetare missgynnas av det stelbenta sättet att beräkna invånarantal endast en gång per år. Dagens folkräkningssystem har sin grund i historien. På statartiden var det vanligt att statare, drängar och pigor bytte arbetsgivare och därmed adress under oktober månad. Därför var 1 november en lämplig dag att räkna invånarna på.
För kommunen handlar det inte bara om skatteinkomsten från den enskilda individen, utan konsekvenserna blir större än så. Antalet invånare den 1 november avgör också nivån på skatteutjämningsbidraget, nivån på kostnadsutjämningsbidraget, nivån på det invånarrelaterade statsbidraget och nivån på det åldersrelaterade statsbidraget. För en kommun är antalet invånare denna enda höstdag därmed av stor, närmast avgörande, betydelse.
Befolkningstalet i en kommun är inte konstant under året. I län som Jämtland, Dalarna och Bohuslän finns tusentals säsongsarbetare inom turismen. Endast en mindre del av dessa finns på plats den 1 november och ännu färre är skrivna i dessa kommuner vid denna tidpunkt.
Med dagens teknik bör det vara fullt möjligt att räkna antalet invånare i en kommun varje månad, eller i varje fall varje kvartal. Ett befolkningsgenomsnitt under året skulle
ge en mer rättvis fördelning mellan kommunerna i utjämningssystemen. Det är hög tid att utarbeta ett sådant system för ökad rättvisa mellan landets kommuner.
|
Fredrik Christensson (C) |
Peter Helander (C) |