Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till extra resurser för att stärka arbetet med att förhindra mobbning och utanförskap i skolan och tillkännager detta för regeringen.
De allra flesta kan skriva under på att Sveriges skolor ska stå för nolltolerans mot mobbning och kränkande behandling. Lagstiftningen ställer tydliga och höga krav på att skolan ska vara en trygg plats för alla barn och ungdomar. Tyvärr visar flera utredningar och rapporter att så inte alltid är fallet.
I organisationen Friends rapport för 2020 som baseras på data från Friends kartläggningstjänst för perioden 1 augusti 2018 till och med 1 juni 2019 kan vi läsa att 9 % av eleverna i åk 3–6 och 7 % av eleverna i åk 6–9 upplever att de blivit mobbade av andra elever under det senaste året. Mobbning kan vara förödande för många barn, det sitter kvar i barnen och kan leda till låg självkänsla, oro, ångest, depressioner och självmordstankar. Barn som är utsatta under en längre tid upplever dessutom en lägre känsla av sammanhang och meningsfullhet och löper större risk att hamna i utanförskap. Det är viktigt att dessa situationer uppmärksammas och åtgärdas omedelbart så att de inblandade barnen får hjälp och stöd att hantera sin utsatthet. Elever som varit utsatta för mobbning lider i högre grad av psykisk ohälsa än elever som inte blivit utsatta för mobbning.
En del av mobbningen är utanförskapet i skolorna, barn som känner sig utanför och som inte får vara med de andra barnen eller som kanske inte har samma intressen som de andra barnen. Majoriteten av barnen kanske bara spelar fotboll eller andra saker som de tycker om. I sådana situationer hamnar de barn som inte har samma intressen utanför eller så kanske de inte kommer till tals.
I Friends rapport framkommer det vidare att 25 % av eleverna i åk F–3 brukar vara oroliga att vara ensamma på rasten, 26 % av eleverna i åk 3–6 uppger att de känner sig ensamma i skolan och 16 % av eleverna i åk 6–9 uppger att de känner sig ensamma i skolan.
En åtgärd mot detta är att ha fler resurspersoner på skolorna och framförallt på rasterna som kan fånga upp dessa elever som känner sig utanför. Resurspersonerna ska även finnas till för att styra upp aktiviteter eller andra saker där alla elever ska känna att de får vara med. En svårighet med detta skulle kunna vara att alla elever inte får göra vad de vill på sina raster men samtidigt finns det inget hinder mot att skapa variation för att alla elevernas viljor och intressen kommer fram. Ett tillvägagångsätt skulle kunna vara att ha en stående aktivitet på varje rast som eleverna kan delta i.
Vi vuxna har ett ansvar för att barn och unga inte ska tvingas gå igenom skolan med ångest, stress och ensamhet. Jag vill därför lyfta vikten av att stärka skolan med resurser i form av högre vuxennärvaro på raster och i skolan generellt.
|
Abraham Halef (S) |
|