Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att klarlägga att en fredlig, icke-aggressiv vädjan om hjälp inte i sig kan utgöra grund för ett förbud och tillkännager detta för regeringen.
Närvaron i vår gatubild av personer som vädjar om ett bidrag har väckt frågor som bör klarläggas. Några kommuner har beslutat att med hänvisning till lokala ordningsföreskrifter förbjuda sådan verksamhet, generellt eller på vissa platser. Ett beslut av Högsta förvaltningsdomstolen har öppnat för en sådan hållning, dock inom vissa gränser.
Tiggande på gator och torg har förekommit också i Sverige sedan länge. Det nya har varit att antalet personer som synts tigga har ökat och att många av dem har kommit från andra europeiska länder, de flesta från Rumänien eller Bulgarien.
Det är också bekant att flertalet av dessa besökare är romer.
Krav om att det skulle införas förbud mot tiggande var tidigare mycket ovanligt, vilket förstärker bilden av att sådana yrkanden nu kan vara en reaktion mot närvaron av just dessa romska EU-medborgare.
Kommuner bör självfallet ha möjlighet att ingripa om personer uppträder på allmän plats på ett sätt som hindrar andras rörelser eller i övrigt agerar påtagligt störande. Men då ska självfallet ingen skillnad göras mellan personer av olika bakgrund.
Denna debatt kräver en tydligare definition av vad som utgör ett tiggande som det vore rimligt att stoppa. Skulle förbudet också träffa den som samlar pengar för en hjälporganisation? Eller den som spelar fiol med en mössa framför sig? Skolbarn som samlar för en skolresa? Den som vädjar om en slant för bussresan hem? De flesta av oss anser att sådana vädjanden om hjälp och stöd bör tillåtas i ett fritt samhälle.
En rimlig grund för ingripanden vore förstås om den som tigger uppträder hotfullt eller aggressivt. Men faktum är att de kvinnor som tycks ha triggat kraven på förbud i de allra flesta fall sitter stilla vid trottoaren med en mugg framför sig.
Visst kan man känna olust inför en sådan demonstration av djup fattigdom, men den känslan är knappast ett skäl för förbud.
Självfallet borde denna fråga avgöras lokalt. Men när frågan nu i grunden också handlar om likabehandling och hållningen till utsatta EU-medborgare finns skäl för en mer djupgående prövning för att säkerställa att lokala ordningsbestämmelser inte utnyttjas av främlingsfientliga krafter.
|
Thomas Hammarberg (S) |
|
|
Dag Larsson (S) |
Annika Strandhäll (S) |
|
Anders Österberg (S) |
Lawen Redar (S) |
|
Teres Lindberg (S) |
Sultan Kayhan (S) |
|
Mattias Vepsä (S) |
|