Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det straffbart att avvika från fängelse eller annan institution vars förvar man döms till genom domstolsbeslut och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har allvarliga och djupgående problem med brottslighet. Att utsättas för ett brott innebär alltid en kränkning. Att någon döms och lagförs för brottet innebär åtminstone en viss upprättelse för brottsoffret. Och omvänt, om rättssystemet inte lyckas lagföra gärningsmannen, utan denne går fri, upplever brottsoffret det som ytterligare en kränkning.
På samma vis upplevs det av såväl brottsoffer som deras anhöriga som en ny kränkning om en dömd brottsling lyckas rymma från fängelse eller annan institution, och åter kan befinna sig på fri fot, trots att det inte varit avsikten. Sommarens uppmärksammande fritagningar av ungdomsbrottslingar bevisar med all önskvärd tydlighet att något behöver göras för att minska rymningsbenägenheten. Som lagstiftningen i dag är utformad innebär inte avvikelse från fängelsestraff någon påverkan på strafftiden. Bristen på påföljd för att rymma sänder helt fel signaler, och uppmuntrar till rymningar. Ofta är de personer som rymt mycket farliga, och återgår omedelbart till att begå nya brott medan de är på rymmen. Mot denna bakgrund bör det övervägas att göra det straffbart att rymma från utdömt fängelsestraff. En tydlighet i lagstiftningen avseende dessa konsekvenser är nödvändig för att få önskad preventiv effekt.
|
Boriana Åberg (M) |
|