Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för kommunerna att anlita ordningsvakter och tillkännager detta för regeringen.
Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge. Brottsligheten ökar, våldet blir grövre och skjutningar och sprängningar förekommer om inte dagligen så åtminstone flera gånger varje vecka i våra storstadsområden. Förutom det direkta hot mot människors liv och hälsa som detta utgör leder det också till en betydande oro hos många människor att utsättas för brott.
Brottsbekämpningen är i huvudsak en statlig uppgift, men eftersom kommunerna alltid är sista utposten, och alltid är närmast invånarna, har de i allt högre grad engagerat sig i det brottsbekämpande och trygghetsskapande arbetet, inte minst i form av förebyggande insatser.
Den senaste tidens brottsutveckling har gjort att ett antal kommuner har valt att anställa ordningsvakter, vars uppgifter är att arbeta förebyggande, att genom sin närvaro förhindra brott samt att bistå polisen i deras arbete. Anställningen av kommunala ordningsvakter har dock inte varit oproblematisk, eftersom Polismyndigheten och kommunerna ofta har haft olika uppfattningar om huruvida det föreligger ett behov av att förordna ordningsvakter. Avslagen på ansökningarna om förordnande av kommunala ordningsvakter har lett till överklaganden i flera rättsinstanser, något som har fördröjt processen och kostat skattebetalarna stora pengar, och dessutom med oviss och skiftande utgång för kommunerna.
Kommuner som väljer att ta ett större ansvar för brottsbekämpning och trygghetsskapande arbete än vad som egentligen åvilar dem får inte motarbetas utan skall självklart istället uppmuntras. Kommunerna själva finansierar exempelvis ordningsvakternas löner. Vi behöver därför se över hur vi tydligt kan underlätta för kommunerna att anlita ordningsvakter. Onödig byråkrati som förhindrar att fler personer arbetar för ökad trygghet måste stävjas.
|
Boriana Åberg (M) |
|