I 1 kap. 1 § alkohollagen (2010:1622) uppges: ”Denna lag gäller tillverkning, marknadsföring och införsel eller import av alkoholdrycker och handel med sådana varor.” Vinprovarföreningarnas aktiviteter faller således utanför de uppräknade verksamheterna. Detta påverkar hanteringen av tillståndsgivning för vinprovningar i ideella föreningars regi i kommunerna. Alkoholtillståndshandläggarnas beslut i olika kommuner varierar från avslag på ansökan om tillstånd till stadigvarande tillstånd i egna lokaler, vilket äventyrar rättssäkerheten och även kan ge sken av en godtycklig hantering av tillstånd.
Vid ordinära vinprovningar sker inte försäljning till konsument, utan begränsade mängder vin provas i studiesyfte. Därför borde begreppet vinprovning införas i alkohollagen. Med vinprovning ska avses tillställning där deltagarna, under ledning, i kunskapshöjande syfte och utbildningssyfte analyserar en begränsad mängd vin, i regel 4–6 cl per glas, för att karakterisera och/eller identifiera vintypen och dess ursprung, huvudsakligen med hjälp av sinnesintrycken syn, doft och smak. Vinerna inköps därvid gemensamt enligt samköpsprincipen, alltså på uppdrag av deltagarna via ombud eller på jämförligt sätt, utan något prispåslag, samt ingen försäljning av vinerna förekommer. Vinprovarföreningars aktiviteter med utbildningsinsatser och belysning av vinet som måltidsdryck, samt betoning på kvalitet mer än på kvantitet, har hög social valör, som snarare befrämjar folkhälsan än hotar den.
|
Boriana Åberg (M) |
|