Huruvida Sverige lider av elbrist eller ej är en ofta återkommande diskussion. Men få motsäger att omställningen som pågår inom alltifrån transportsektorn till industrin kommer att kräva mer elenergi. Det är ett faktum att dagens elnät inte klarar av vårt nya elektrifierade samhälle där såväl nya konsumtions- som produktionsmönster belastar kraftnäten på nya sätt. Många gånger anförs att om vi bara kan få ner den myckna energi som produceras i norra Sverige så är problemen i söder lösta, men det hjälper inte dagens situation utan kräver omfattande nybyggnad av kraftnät. Nyligen utkom dessutom en rapport från Region Norrbotten som visar att det elöverskott som finns idag kommer att vara utraderat inom några år. De menar att batteritillverkningen hos Northvolt, tillverkningen av fossilfritt stål med hjälp av Hybrit och dataserverhallar kommer att förbruka stora mängder energi, vilket får till följd att elförsörjning från norr blir alltmer begränsad. Frågan är hur vi nu ska klara den alltmer påtagliga kapacitetsbrist som vissa tider råder i södra Sverige. Det är onekligen märkligt att vi i vårt land inte ens kan garantera elförsörjning vid nybyggnation av små industrier och mathallar i tätort.
Svenska kraftnät har i sin årsrapport (2020/33) om den gångna vintern fört fram följande: ”Årets kraftbalansrapport visar, liksom tidigare rapporter, att den svenska kraftbalansen fortsätter att försämras och importberoendet under topplasttimmen ökar. Den installerade elproduktionskapaciteten i Sverige ökar, men den tillgängliga kapaciteten minskar, då planerbar produktion ersätts av väderberoende produktion med lägre tillgänglighet. Sverige har god överföringskapacitet till våra grannländer, men importmöjligheterna är begränsade om även dessa länder samtidigt har en ansträngd effektsituation.” Detta är allvarliga prognoser vars kommentarer inger oro. Inte minst med tanke på den milda vinter som rådde 2019/2020.
För att minska problemen med effekt- och kapacitetsbrist är det viktigt att de styrmedel som det offentliga implementerar inte är konstruerade så att nyttan från styrmedlen gynnas av att brukaren ökar sin elanvändning. I en intressant artikel[1] presenterar författaren flera idag införda styrmedel som leder mot just ökad elanvändning. Det handlar till exempel om att fastighetsägare som installerar solenergi får högre skattelättnad för sin egenproducerade solel om de har hög elanvändning, och att ”miljövärderingar” är konstruerade så att byggnader som har eluppvärmning klassas högre än de som värms med fjärrvärme. Författaren påpekar även vikten av att miljöberäkningar som görs måste ta hänsyn till säsongsvariation och inte bara redovisas baserat på helår, då det annars ger en skev bild av verkligheten och inte redovisar effekterna vid de mest elintensiva perioderna.
Med hänvisning till ovanstående bör åtgärder skyndsamt vidtas för att lösa kapacitetsbristen i södra Sverige, att se över utbyggnad av elnätet samt huruvida det i så fall är ett klimat- och samhällsekonomiskt lönsamt alternativ och att tillståndsprövning ska ske snabbare. Samt att beslutade styrmedel som införs inte i sig bör styra och gynnas av ökad och oplanerad elanvändning. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
Marléne Lund Kopparklint (M) |
[1] https://www.energinyheter.se/20200611/22054/missriktade-styrmedel-forvarrar-kapacitetsbristen-i-elnatet.