Straffen för unga lagöverträdare har diskuterats flitigt de senaste åren. Många ropar efter strängare straff utan att presentera någon särskilt långsiktig lösning. Samtidigt är det viktigt att innehållet i straffen är utformat på ett sätt som gör att möjligheten för den dömde att leva ett laglydigt liv efter avtjänat straff ökar.
Nästan all forskning pekar på att utbildning minskar risken att begå brott, varför utbildning bör utgöra en större del av ungdomsstraffen. Att döma ungdomar till utbildning hade, i kombination med inlåsning om så krävs, minskat återfallen på ett sätt som långsiktigt gör skillnad.
Utbildningen bör givetvis anpassas efter individens förutsättning men skall ändock vara en utmaning för ungdomen. Exempelvis kan en 16-åring som inte har godkända betyg från grundskolan dömas till sex månaders sluten ungdomsvård och godkända grundskolebetyg. Ungdomen skall då avtjäna minst sex månader men frisläpps inte förrän han eller hon har godkända grundskolebetyg och är behörig att söka till gymnasiet. Det kan också handla om en 17-åring som döms till att fullgöra en gymnasieutbildning med godkända betyg. Domarna bör givetvis i hög grad vara individanpassade för att säkerställa att nivån är adekvat för ungdomen.
Man ska aldrig underskatta en persons förmåga om rätt motivation ges. Det viktigaste staten kan ge en ungdom är en utbildning som innebär krav, förväntningar och förtroendet att han eller hon kommer att klara det galant.
Riksdagen bör ge regeringen tillkänna att man bör utreda hur man kan inkludera utbildning i ungdomsstraff.
|
Helena Antoni (M) |
|