Sverigedemokraterna värderar det immateriella kulturarvet högt. Språk- och folkminnen, ortnamn och melodier, måltider och högtider. Det är bara några immateriella kulturmarkörer som ofta är vitala delar av vår identitet som människor och tillhöriga en familj, ord eller nation. Det arbete som enskilda, civilsamhället och till exempel Institutet för språk- och folkminnen gör för insamlandet och tillgängliggörandet av vårt immateriella kulturarv i Sverige är ovärderligt i samtiden och för kommande generationer. Det gäller för det svenska kulturarvet, men även för andra kulturer som har en historia och förankring i vårt land, såsom det estlandssvenska, finlandssvenska, tornedalska och samiska kulturarvet.
Det värdefulla arbete som aktörer som Institutet för språk- och folkminnen bedriver är en del av den samlade möjligheten att trygga vårt kollektiva minne, tillsammans med bland annat civilsamhället. Den politiska ambitionsnivån från det offentligas sida rörande det immateriella kulturarvet bör därför höjas, bland annat vad gäller arbetet rörande Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet.
Regeringen bör se över möjligheterna att tillföra ytterligare resurser för att arbetet med den nationella förteckningen, samt nomineringarna till de internationella listorna, ska kunna tryggas och att man vid sidan av det inte ska vara förhindrad att bedriva en generell ambitionshöjning och ett brett arbete för att säkra att vårt immateriella kulturarv får nödvändigt skydd och bevaras till kommande generationer.
Sverigedemokraterna förespråkar att arbetet med att samla in och synliggöra de estlandssvenska, samiska, torndedalsfinska och finlandssvenska kulturarven förstärks, framförallt vad gäller dessa minoriteters språk och dialekter. Vi anslår medel till detta i vår utgiftsområdesmotion, men vill också ge riksdagen utökad möjlighet att ta ställning för ett stärkt bevarande och levandegörande av dessa gruppers immateriella kulturarv i denna motion. Regeringen bör få i uppdrag att se över möjligheterna att stärka levandegörandet och bevarandet av ovan nämnda gruppers språk och traditioner.
Institutet för språk och folkminnens närvaro bör förstärkas och synliggöras i norra Sverige, framför allt sedan DAUM i Umeå avvecklats. Visserligen finns arkiv och stödfunktioner kvar, men en tydligare närvaro och en ambitionshöjning av arbetet skulle underlättas av en återetablering i norra Sverige. Sverigedemokraterna vill även ge Institutet för språk och folkminnen i uppdrag att, i samråd med Forum för levande historia, bygga upp en kunskapsbas kring och utvärdera behovsomfattningen av åtgärder för att bevara synskadades och dövas immateriella och materiella kulturarv.
Vår folkmusiktradition är en viktig och levande del av vårt immateriella kulturarv. Runtom i Sverige förs folkmusikarvet vidare och utvecklas i musik- och kulturskolor, spelmanslag och vid spelmansstämmor, för att nämna några arenor. Folkmusikens hus, beläget i Rättvik, är Dalarnas folkmusikcentrum. Genom Folkmusikens hus olika projekt kan såväl folkmusikens historiska som nutida toner upplevas. Syftet är att sprida kunskap och intresse kring folkmusik och folkdans, både som spännande historia och som en kreativ del av nutida musikliv.
Finansieringen sker idag till hälften genom bidrag från landsting och kommuner och till hälften genom tillfälliga statliga projektbidrag och egenintäkter.
För att säkra folkmusikens fortlevnad och utveckling vill Sverigedemokraterna att en utredning tillsätts för att se över möjligheter och förutsättningar att göra Folkmusikens hus till ett nationellt folkmusikcentrum och säkra att verksamheten får en stabil och långsiktig finansiering framöver.
|
Aron Emilsson (SD) |
|
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Jonas Andersson i Linköping (SD) |
|
Cassandra Sundin (SD) |
|