Efter att Indien under augusti 2019 ogiltigförklarat artikel 370, som gav befolkningen i den indiskkontrollerade delen av Kashmir vissa begränsade rättigheter och en liten grad av autonomi, har antalet indiska soldater i Kashmir ökat till nästan 800 000 och befolkningens möjligheter att kommunicera med omvärlden begränsats. Såväl internet (både mobilt och bredband) som telefonlinjer och tv-kanaler har varit nedstängda.
Drygt ett år efter avskaffandet av artikel 370 är stämningen i Kashmir fortfarande mycket fientlig och ansträngd. Mellan de politiska aktörerna Indien och Pakistan befinner sig den civilbefolkning som är bosatta i regionen, dessa människor är de som tvingas utstå de enormt påfrestande konsekvenserna som konflikten genererar.
Repressiva lagar i dagens Kashmir möjliggör godtyckliga och politiska frihetsberövanden. Detta har i sin tur resulterar i att alla trovärdiga oppositionella röster dämpats, som annars hade kunnat bidra till att nationell eller internationell uppmärksamhet riktats mot Kashmir. Resultatet blir istället att ingen aktör efterfrågar ett ansvarsutkrävande för de människorättskränkningar som i dag äger rum i Kashmir.
Faktum är att många politiska ledare under det senaste året har släppts fria efter att de gripits i augusti 2019. Deras frigivning kommer däremot inte villkorslöst, en rad olika politiska ledare och aktivister har undertecknat speciella avtal som innebär att de frisläpps, men med det absoluta kravet att de politiskt sett förblir tysta. De förbjuds allt politiskt arbete, inklusive att uttala sig kring upphävandet av artikel 370.
Oroväckande är även att journalisters arbete i Kashmir fortsätter att motarbetas. Då journalister i regionen kraftigt trakasseras och hotas från att göra sitt arbete är yttrandefriheten i Kashmir nästintill obefintlig.
Strategin från Indiens regering att begränsa internetåtkomsten i regionen (under flera och långa perioder helt och hållet stänga ner all form av internetuppkoppling), gör att de kontrollerar allt som kommer ut från regionen. I en tid av covid-19 när världens befolkning ombeds att arbeta hemifrån existerar inte internet i Kashmir.
Bristen på tillgång till adekvat sjukvård i regionen är även oroväckande, särskilt i pandemins tid. Trots restriktionerna i regionen har bland annat Amnesty kunnat rapportera om kashmirbefolkningens begränsade tillgångar till sjukvårdstjänster, läkare och kritiska förnödenheter under pandemin. Eftersom internet även är en viktig informationskälla för att hålla familjer friska och säkra under den globala hälsokrisen, är avsaknaden av internettillgång i Kashmir katastrofal för dess befolkning.
För att säkerställa befolkningens hälsa och spridningen av viruset krävs full tillgång till höghastighetsuppkoppling. Trots detta lever människorna i Kashmir fortsatt avskärmade från omvärlden mitt under den rådande pandemin.
Att beröva en hel befolkning sin rätt till yttrande-, åsikts- och rörelsefrihet strider mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Därför måste den indiska regeringen upphöra med blockaden av Kashmir och kräkningarna av de mänskliga rättigheterna.
Konflikten i Kashmir kan enbart lösas på ett fredligt sätt utan våld. Folket i Kashmir har rätt att leva i fred och frihet.
|
Serkan Köse (S) |
|