Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om socialtjänstlagen och äldres livskvalitet och tillkännager detta för regeringen.
Under 2018 tillsatte regeringen en utredning för att utreda behovet av att äldre får en egen lagstiftning. De äldre har olika behov av stöd, service, vård och omsorg, därför anser regeringen att det finns skäl att se över och analysera vilka för- och nackdelar som finns med att samla alla bestämmelser om äldreomsorg i en särskild lag.
Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag som ska försäkra allas rätt till en skälig levnadsnivå. Det står i socialtjänstlagens 1 kap. 1 § att ”samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet”.
Det saknas i lagen en fastställd definition om vad begreppet ”skälig levnadsnivå” innebär i praktiken, vilket ger kommuner obegränsad tolkningsfrihet. Det är förståeligt att lagen omöjligen kan precisera allt eftersom biståndsbesluten ska utgå från varje enskild människas individuella behov, och insatserna varierar naturligtvis mellan olika individer. Det finns nationella riktlinjer som ska ge stöd till kommuner. Kommuner i sin tur har tagit fram egna riktlinjer exempelvis för biståndsbedömning inom olika områden. Problemet uppstår när tolkningarna kan skilja sig beroende på vilken handläggare man råkar ha eller vilken kommun man råkar bo i. Rättssäkerheten sätts ur spel.
Det är enklare att följa socialtjänstlagen och riktlinjer när det gäller exempelvis bistånd till stöd/hjälp vid måltider, att klä sig eller vid städning. Där finns trots allt någon sorts oskriven miniminivå att följa. Man bör äta frukost, lunch och middag, helst också några mellanmål/fika, och det finns rekommendationer av Livsmedelsverket om vad en näringsriktig måltid ska innehålla. Det är betydligt svårare t.ex. vid bedömning av utevistelse, social samvaro och så vidare.
Risken för att livskvaliteten för våra äldre kan variera beroende på var de bor eller vilken handläggare man tilldelas kan minimeras om man i socialtjänstlagen förtydligar, definierar och exemplifierar kring områden som är viktiga för att öka våra äldres livskvalitet. Detta är kanske särskilt viktigt nu med erfarenheterna från den pågående pandemin, tidigare nämnda förtydliganden i socialtjänstlagen kan vara en framtida garant för säkrad och mer jämlik livskvalitet för våra äldre.
|
Serkan Köse (S) |
|