Hotet från islamismen blir allt mer påtagligt för var dag som går. Vi har i vår del av världen tidigare varit förskonade från det förtryck och det elände människor i framförallt Nordafrika och Mellanöstern tvingas utstå dagligen i islams namn. Men som en direkt följd av en lång rad felaktiga politiska beslut och den allt mer omfattande invandringen från den muslimska världen, är vi inte längre förskonade. Islamisterna har de senaste åren fått allt större utrymme, inflytande och makt i såväl Sverige som andra delar av Västeuropa.
Det är inte bara så att vi drabbats av flera fruktansvärda muslimska terrorattentat de senaste åren, attentat där radikala muslimer attackerat oskyldiga med allt från lastbilar, skjutvapen och bomber till knivar och yxor. Vi kan dessutom se hur islamisterna flyttat fram sina positioner med regeringens goda minne genom till exempel tillåtandet av böneutrop och kvinnoförtryck i olika former.
Det islamistiska giftet sprids inte minst från många av de moskéer som nu finns på svensk mark. Det handlar om en lång rad moskéer med kopplingar till islamistiska skurkstater. Moskéer vilka sprider hat mot kvinnor, homosexuella, judar och icke-muslimer samt mot våra demokratiska institutioner. Moskéer vilka fungerar som tillhåll för islamister och terrorister.
För den som är insatt i frågan är det ingen hemlighet att islamistiska länder som exempelvis Saudiarabien och Turkiet finansierar muslimska församlingar och moskéer i Sverige. Och man behöver inte studera frågan särskilt noga för att inse att sådan finansiering är en medveten strategi från dessa islamistiska länder för att få inflytande i Västeuropa och Sverige.
Även om den exakta omfattningen är okänd har dock minst sex moskéer i Sverige finansierats av Saudiarabien och fyra av Qatar. Detta enligt uppgifter från Södertörns högskola. Såväl Saudiarabien som Qatar erkänner wahhabismen, den mest bokstavstrogna varianten av islamiska tolkningar inom sunniislam. Vi talar om länder som finansierar terrororganisationer och tillåter slavliknande förhållanden för utländsk arbetskraft, som använder sig av tortyr och stympningar, avrättning genom halshuggning, kraftigt begränsade rättigheter för kvinnor, avsaknad av yttrandefrihet samt förföljelse av regimkritiker och homosexuella. Vi talar alltså om att minst tio moskéer finansierats av dessa båda islamistiska diktaturer. Andra finansiärer är länder som Turkiet, Libyen, Förenade Arabemiraten, Iran, Kuwait, Oman och Pakistan. Inte heller i dessa fall talar vi om några demokratiska föredömen.
Trots detta har ingen svensk regering velat eller vågat agera i frågan. Själv anser jag det vara en självklarhet att vi måste göra allt som står i vår makt för att motverka och motarbeta islamismen på samtliga plan. Som ett led i detta bör vi snarast ta reda på i vilken utsträckning muslimska församlingar och moskéer tar emot utländska bidrag, men också från vilka länder dessa bidrag kommer samt om dessa är förknippade med någon form av motkrav. Vidare bör vi förbjuda utländsk finansiering för religiösa grupper samt kräva att muslimska föreningar verksamma i Sverige har en grundläggande positiv syn på det svenska samhället samt de normer och värderingar som gäller här.
|
Richard Jomshof (SD) |
|