Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att subventioner till elproduktion ska ha ett tydligt mål och alltid ska innehålla en tydlig exitstrategi och tillkännager detta för regeringen.
Stöd till omogen teknik under en begränsad tid kan vara ett bra och viktigt verktyg för att underlätta för ny teknik att etablera sig på marknaden. Nya stödsystem brukar välkomnas av de som får del av dem och är sällan problematiska att införa.
Men när har ett stödsystem nått sitt mål? När är det dags att avveckla stödet, eller i alla fall reformera det? Detta är inte alltid lika enkelt, och argumenten för att låta stödsystem finnas kvar för länge är ibland för högljudda.
För att ekonomiska stödsystem inte ska bli permanenta, är det oerhört viktigt att inte bara vad vi vill uppnå med dem, utan även när och hur de ska fasas ut, beskrivs från början.
Detta är viktigt för de som ingår i systemet, när de gör sina kalkyler, stödsystemet ska underlätta marknadsintroduktion, inte vara en evig subvention. Stödsystemen ska inte locka potentiella investerare att göra glädjekalkyler.
Det gröna elcertifikatssystemet för ny, förnybar och omogen teknik i elsektorn är ett exempel på stödsystem som har funnits under lång tid. Även inom den elproducerande branschen efterfrågas ett tydligt regelverk för när en teknik ska anses vara mogen och inte längre ska vara mottagare av ekonomiskt stöd. Faran i dag är att system så som elcertifikatssystemet snedvrider konkurrensen, så att mogen teknik som både tekniskt och ekonomiskt kan stå på egna ben, tränger ut den nya, omogna tekniken som borde introduceras. Det kan också leda till att annan, nödvändiga elproduktion inte klarar av att konkurrera med den subventionerade elproduktionen.
Vi skulle kunna säga att vi har dopat den svenska elproduktionen genom att förlänga elcertifikatssystemet i ett läge där vi har ett stort elöverskott med extremt låga elpriser till följd.
Vill vi ha inte bara miljö- och klimatmässigt hållbara investeringar utan även affärsmässigt hållbara investeringar måste vi vara tydliga med att alla stöd är tidsbegränsade och att målet måste vara affärsmässighet.
Att använda samhällets begränsade ekonomiska tillgångar för att subventionera verksamheter som kan stå på egna ekonomiska ben är inte samhällsekonomiskt klokt.
Stödsystem måste ha tydliga målparagrafer och lika tydliga exitstrategier för att bli effektiva och bli trovärdiga.
|
Cecilie Tenfjord Toftby (M) |
|