Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om svenskt bistånd och tillkännager detta för regeringen.
Nästa år finns 52 miljarder avsatta för svenskt bistånd i andra länder, större än någonsin, en ökning med tre miljarder på ett år och en ökning på tio miljarder på två år. Nu visar att en majoritet vill att biståndet minskar. Framför allt för att man ser stora brister, men också för att behoven ökar på hemmaplan, även om svenskar är villiga att ge frivilliga bidrag vid katastrofer i andra länder.
Afghanistan är största mottagarlandet men även Tanzania, Somalia, Kongo, Moçambique och Etiopien är stora bidragsmottagare följt av Syrien och Palestina. I flera länder är det krig, brist på demokratisk styrning och brister i mänskliga rättigheter och stor korruption. OECD och flera andra kontrollorgan har kritiserat Sverige, bland annat för icke-öronmärkt bistånd, att man inte använder offentliga system i mottagarländerna, utan i olika svårkontrollerade projekt. Många organisationer som får stöd har egna intressen, är ineffektiva och ofta anklagade för korruption. Det har även framkommit att enskilda levt lyxliv och missbrukat biståndsmedlen för egen vinning.
Det är uppenbart att Sverige inte klarar att kontrollera sitt bistånd, hur pengarna spenderas och att endast en mindre del kommer till de som verkligen behöver i fattiga länder. Skattepengar slösas bort i onödan och en stor del går till tveksamma syften. Det är inte rimligt att fortsätta med de stora ökningar som skett med svenskt bistånd på senare år. Det är heller inte rimligt att kraven på demokrati och mänskliga rättigheter är så svaga.
Det är angeläget att man ser över och minskar det svenska biståndet och skärper kraven för att erhålla stöd.
|
Katarina Brännström (M) |
|