Synen på hur vi vill ha det efter döden förändras över tid. Från att ha haft endast jordbegravningar, ofta på hembygdens kyrkogård förr, så finns det idag många olika sätt att genomföra en begravning. Det är borgerliga begravningar utan religiösa inslag, och det är begravningar utifrån skilda religiösa slag och kulturer. I allt ökande omfattning sker dessutom alternativet begravning utan ceremoni och det sker en direktkremation av den avlidne.
Begravningslagen är mycket tydlig med hur askan efter avliden person får hanteras och hur gravsättning och spridande av aska får ske. Askan får exempelvis inte förvaras hemma hos anhörig i väntan på gravsättning utan ska förvaras på säkert etiskt sätt, och det anses inte ett hem vara.
I dagens samhälle är det tyvärr inte ovanligt att efterlevande har olika uppfattningar om hur och var den avlidne ska gravsättas eller var askan ska spridas. Den avlidne kan också ha uttryckt önskemål som kan vara svåra att idag genomföra. Det medför att begravning och gravsättning inte genomförs inom den stipulerade tiden i lagen och i flera fall har den avlidne blivit liggande i frysrum mycket länge i väntan på begravning. Detta är ett växande problem som man bör se över.
Många av dessa konflikter skulle kunna undvikas om man fick dela upp askan för spridning och gravsättning, helt enligt reglerna – fast på olika ställen. Hittills har en människa endast haft en enda gravplats men i en ny tid med stora omflyttningar av människor och ökad migration borde det vara möjligt att askan kan få spridas på fler ställen. Det vore därför rimligt med en översyn av begravningslagen för att anpassa den till nya traditioner och ett nytt synsätt.
|
Katarina Brännström (M) |
|